Galleri Svalan visar ”det öländska ljuset”

Det höstas långsamt och de öländska konstutställningarna återgår från sommarens hetsiga pulserande till det mera eftertänksamma tempo som kännetecknar resten av året. I Borgholm vaknar nu Galleri Svalan vid en tid då andra gallerier slår igen.Galleristen Pelle Frylestam har till Svalans säsongsförsta utställning bjudit in sex aktiva Ölandsmålare med landskapsmålning på repertoaren – och en bortgången, Ivar Morsing. De nu verkande är Gösta Backlund, Taimi Borg, Leif-Robert Eriksson, Kristina Jeppsson, Ann-Charlotte Ohlén och Sven-Bertil Svensson. Temat för utställningen är ”Det öländska ljuset” – det sägenomspunna, som egentligen är ”det franska ljuset” för att citera konsthistorikerna, för Ölands del Anders Nilson och Ulf Abel Det franska måleriet under andra hälften av 1800-talet upptäckte friluftsmåleriet och ljus och dagrar och blev till förebild. När det gäller öländskt landskapsmåleri diskuterar man vad som i första hand drar till sig konstnärerna. Förutom ljuset betonas ofta det öländska landskapets speciella topografiska karaktär. Inte bara Linné betonar att det är annorlunda. Leif-Robert Eriksson är kanske den av de utställande konstnärerna som uttryckligast bekänner vara öländsk ljusmålare. Han går så långt som till att kalla det öländska landskapet för ett ”sinnestillstånd” (i en intervju med Anders Nilson i dennes ”Öland. Landskapsmålningar” från 2004 – ett ovärderligt verk för den som vill läsa på i ämnet.) Mest abstrakraTillsammans med Gösta Backlund är Leif-Robert Eriksson för övrigt de enda som i en verktitel har tagit med ordet ”ljus”. Båda är dessutom de mest ”abstrakta” i Svalangruppen, de är inte ute efter att avbilda, utan återger intryck, sinnesstämningar. Anders Nilson har en obetalbar formulering om Leif-Robert Eriksson, vars tavlor är omöjliga att geografiskt placera: – Även om ingen ens skulle komma på tanken att försöka avgöra exakt var han har stått och målat, kan han själv ställa upp tavlan framför motivet och tycka att det är på pricken likt. Sven-Bertil Svensson har kommenterat det ”diffusa” öländska ljuset, och detta kan man tycka sig återfinna i de utsökta små landskap han ställer ut. Denna gång står de avbildande momenten tillbaka just för det litet mer diffusa i både ljus och konturer. Kristina Jeppsson känner vi inte i första hand som landskapsmålare, men i denna utställning har hon med fyra landskap från Gärdslösa, alla häftiga i ordets olika betydelser. Och Taimi Borg å sin sida är det stilla landskapets målarinna. Hennes breda vyer i vårdad teknik är inte geografiskt bestämbara, utan de är representationer, varför inte av drömskt diffusa öländska landskap. Läs hela artikeln i tisdagens Ölandsbladet.ANDERS MARELL