Den svenska musikens fader ligger begravd i Ryssby kyrka

LILLA HARALDSMÅLA

Jag sitter här i Stora Rör en dryg mil fågelvägen från Lilla Haraldsmåla där Johan Helmich Roman – den svenska musikens fader – tillbringade huvuddelen av sina sista 17 år. Få personer förknippar honom med våra bygder.

Johan Helmich Roman kom ganska sent i livet att bosätta sig på gården Lilla Haraldsmåla i Ryssby socken. Där bodde och verkade han från 1741 till sin död i november 1758. Han begravdes på Ryssby kyrkogård. Exakt var graven är belägen är okänt. 1944 uppsattes en minnestavla i brons på kyrktornets sydvägg, liksom på östra flygeln på Lilla Haraldsmåla.

Han föddes i Stockholm 26 oktober 1694 och dog på Haraldsmåla 20 november 1758. Fadern, hovkapellmästaren Johan Roman hade invandrat, men var väl integrerad i det svenska samhället. Den unge Johan Helmich fick sin musikaliska grundutbildning av fadern. Han var vid unga år en framstående violinist och oboist och medverkade redan år 1706 som elvaåring i en konsert för den då 6-årige hertig Karl-Fredrik av Holstein-Gottorp. Antagligen verkade Roman vid hovkapellet som oavlönad praktikant tills han 1711 anställdes som ordinarie kapellist i hovkapellet.

Karl XII:s syster Ulrika Eleonora observerade tidigt den unge Johan Helmich:s talanger. Hon skrev till Karl XII, som då vistades i Bender och utverkade ett stipendium, som innebar att Roman med bibehållen lön fick studera musik i Europa. 1712 bekräftade Karl XII detta, men på grund av kriget påbörjades bildningsresan först 1716, då Roman var 22 år. Enligt ett radioföredrag, som jag hörde för många år sedan startade han resan med ett besök hos Johan Sebastian Bach i Tyskland.

Bach såg Romans talang och försåg honom med introduktionsbrev till Händel i England för den fortsatta resan. Sannolikt har detta bidragit till att Roman snabbt blev involverad i Händels närmaste krets. Han umgicks här med många av tidens främsta musiker. Roman hemkallades till Stockholm 1721 för att tillträda befattningen som vice hovkapellmästare. Sex år senare utnämndes han till förste hovkapellmästare.

ROMANS FAMILJELIV

Han gifte sig första gången 1730 med Eva Biörk, änka efter häradshövding Nils Roswall. Brudens medförde flera barn i boet. De fick först en dotter, som dog i späd ålder och därefter två söner. 1734 dog hustrun Eva och Roman stod ensam med två söner. Han företog därefter en utrikesresa inte minst av hälsoskäl, augusti 1735–juni 1737.

1738 gifter Roman om sig med den endast 17-åriga Maria Elisabeth Baumgardt på Ryningsnäs i Kalmar län. Tyvärr dör Maria Elisabeth 1744 blott 23 år gammal i barnsäng. Efter detta svåra slag gör Roman en kraftansträngning. Endast 2 mån efter hustruns död framför Roman sitt för eftervärlden mest berömda verk, Drottningholmsmusiken till bröllopet mellan kronprins Adolf Fredrik och prinsessan Lovisa Ulrica av Preussen. Musiken blev uppskattad från början, men kronprinsparet hade en annan musiksmak. De uppfattade helt enkelt Roman som gammalmodig.

De hade redan 1743 ett eget kapell introducerat i Sverige. Redan 1741 begärde Roman tjänstledigt och bosatte sig på gården Lilla Haraldsmåla i Ryssby socken. Gården hade samma år genom arv tillfallit hans hustru och barn efter svärfaderns bortgång. Fram till 1745 pendlade han mycket till Stockholm, men fr o m 1745 var han mantalsskriven på Haraldsmåla. Tilltagande dövhet, hustruns död och drottning Ulricca Eleonoras bortgång gjorde tillvaron i Stockholm allt svårare. Ända sedan ungdomen hade Ulrica Eleonora varit Romans främsta supporter. Kung Fredrik hade inte samma kulturella intresse och kronsprinsparet hade som tidigare nämnts en annan musiksmak.

FÖRSTÖRDES I BRAND

Roman var en av sin tids stora kulturpersonligheter. Förutom sin musikaliska kompetens var han också språkvetare. Han invaldes 1739 i Kungl Vetenskapsakademien och ingick i en grupp, som skulle reformera svenska stavningsregler. Roman arbetade mycket med att översätta texter till svenska av utländsk vokal musik. Även efter reformationen sjöngs mässan på latin. 1751 skrev han texten och musiken till den svenska mässan. 1750 invigdes Ryssby nya kyrka under högtidliga former. Den var Romans församlingskyrka och han fick ansvaret för det musikaliska inslaget. Musikprogrammet finns tyvärr inte bevarat.

Förutom Svenska mässan 1751 skrev han samma år begravningsmusiken till Fredrik I liksom kröningsmusiken till det nya kungaparet. Detta blev Romans sista offentliga uppdrag. De sista åren ägnade han sig i huvudsak åt privat musicerande, dels på Haraladsmåla och hos sin gode vän Adam Horn på Fågelvik. Vid sin död 20 nov 1758 var roman varken fattig eller rik, men dock relativt välbärgad. På hans tid existerade inte STIM. Det var fritt fram att plagiera, vilket inte minst Bellman gjorde. Hans ”Käraste bröder systra och vänner” är ett plagiat rakt av från Drottningholmsmusiken. Några STIM-pengar kom aldrig Romans barn till del.

Under årens lopp samlade Roman på sig ett stort arkivmaterial, inte minst ett oersättligt notmaterial från samtida tonsättare under sina resor i Europa. Under sin livstid donerade han huvuddelen av detta till Universitetsbiblioteken i Uppsala och Åbo. Därmed finns det bevarat för eftervärlden. Återstoden av Romans kvarlåtenskap fanns kvar i huvudbyggnaden på Lilla Haraldsmåla under barnens och barnbarnens tid. Tyvärr förstördes allt i en brand 1827. Då förstördes också eventuella familjeporträtt. Idag finns inget porträtt av Roman bevarat.