Den sista avrättningen på ön

KÖPINGSVIK

Den sista avrättningen på Öland ägde rum klocka tio på förmiddagen den 21 oktober 1859 på Köpings klints galgbacke, som ni ser spår av i terrängen än i dag. Avrättad blev Frans Joel Lundström som där halshöggs för dubbelmord av bödeln Lars Löfgren från Kalmar.

Lars Löfgren var en ganska supig och bråkig typ, men sådana var ofta bödlarna. Det var ingen som ville umgås med en bödel så ofta sökte de trösten i brännvinet. Frans Joel var född i Bäckebo år 1836, han var föräldralös. Han drog sig fram genom tiggeri, ett tag hade han anställning på Horns Kungsgård, men mestadels drev han omkring på vägarna.

År 1856 kom han till Stora Mossen i Böda. I en stuga där i Myskekärren bodde Kajsa Olsdotter; Joel hade anställning som dräng hos henne ett drygt år. Han kom i ett förtroligt förhållande till Kajsa som var 56 år och inte alls oattraktiv. Hon ville gifta sig med honom, men han var 30 år yngre och följande år flyttade han ifrån henne. 1858 var Joel ute på vägarna, det var höst och började bli kallt så han sökte sig till Kajsas stuga där han tänkte tillbringa den stundande vintern. Men Kajsa hade nu hunnit ingå äktenskap med Olof Jonsson, 58 år. Det var inget lyckligt äktenskap, makarna grälade ständigt. I detta äktenskapsdrama inträdde nu Joel. Kajsa sade att hon kunde bli Joels igen bara Olof röjdes ur vägen.

Vid fyratiden på morgonen den 28 november gick Olof ut till djuren. Joel smög efter. Det var ett tätt mörker över Bödaskogen. Det låg nysnö. Stegen var ljudlösa. I handen höll Joel ett vedträ, han slog till hårt och Olof föll blödande i snön. Inne i stugan låg Kajsa och sov. Joel smög sig tillbaka och slog ihjäl även henne. Joel drog nu fram allt torrt bränsle han kunde finna och tände eld på stugan, men innan dess hade han stulit vad han kunde komma över av värde i det fattiga pörtet. Joel begav sig ut på en stöldturné över hela norra motet, han var i Gåtebo och i Tjusby där han stal en häst och kläder.

Rätt snart åkte Joel fast. Tingsrätten sammanträdde på Lundegård och dömde honom från livet efter en kort rättegång. Kungl Majt fastställde dödsdomen. Den djupt ångerfulle Joel grinade och tjöt över sitt öde där han satt i fånghålan på Kalmar slott. Det fastställdes att avrättningen skulle ske den 21 oktober på Köpings Klint klockan 10, året var 1859. Prästerskapeet i Böda uppmanades att bistå vid avrättningen.

Den 21 oktober förde kronofogde Eneman den dömde till Klinten för avrättning, han hade fått övernatta i cellen på Lundegårds tingsplats. Spetsgård uppställdes runt om galgbacken - det var allmogen med vässade stakar som stod runt själva galgbacken på vakt för att hindra tumult. Kungl Majt:s beslut om dödsstraff för Joel lästes upp. Nattmannen i Kalmar, John Johansson, hade fått den makabra uppgiften att gräva ner den huvudlöse Joel i galgbacken. Skarprättaren Lars Löfgren hade ålagts att slipa sin bila.

Över ett tusen ölänningar bevistade skådespelet. Joel grät och snyftade. Prästen uttalade tröstens ord och läste högt ur skriften. Höstvinden blåste stark, löven virvlade kring. På denna den högsta punkten i häradet skedde alltså den sista avrättningen på Öland. Bilan föll, huvudet rullade av, många svimmade därvid.

Alla bör veta att det spökar skarpt på Köpings klint.

KURT LUNDGREN

Källa:Öländsk Historia – hur det egentligen var (Borgholm år 2004).