Barockt-final med tema krig

ALGUTSRUM

I helgen avslutades Barockt 2008 med en konsert i Algutsrums kyrka. Temat för kvällen ”KRIG”, kändes kusligt aktuellt. Kriget som brutit ut mellan Georgien och Ryssland i torsdags, kändes så nära och hotande.

Alla som orkat och haft tid, har fått avnjuta sex fantastiska kvällar med Camerata Nordica och de otroliga solisterna som ledsagats genom konserterna av den oförliknelige Terje Tönnesen. Barockt är visserligen ett ord som förknippas med 1600- och 1700-tal, men musikens speciella utformning har påverkat kompositörer ända in i modern tid. Kanske är det så, att barocken är den konstform som tolkat människans känsloliv bäst. Allt tycks finnas med; sorg, glädje, humor, svartsjuka, kärlek, hat och alla de sju dödssynderna.

Speciellt de stora kompositörerna under 1600- och 1700-talen har påverkat oss i vår uppfattning om hur man ska beskriva i ljud vad som sker under ett krig eller en strid mellan två älskande som lever i ett passionerat förhållande.

SAGOLIKA KRIG

Musiken tolkade både dåtid och nutid. Inledningen var krigisk så det förslog. Heinrich I. F. Biber, (1644-1704), österrikisk tonsättare, hade komponerat en tonmålning (1667) kallad Battalia, strid. Striden på slagfältet ska åskådliggöras och Georg Philip Telemann (1681-1767) har komponerat en rad korta och längre satser på teman ur sagorna om Gullivers resor, av den engelske författaren Jonathan Swift, (1667-1745). Det är riktigt svart humor.

Striderna i boken handlar om ett krig bland Lilliputtar, lika vansinnig krigsorsak som verklighetens. Varje krig är ett misslyckande och ingenting kan godkänna beslutet att starta ett krig. Det är vad författaren vill säga läsaren och Telemann är av samma åsikt. Han driver lika hejdlöst med krigshetsarna som Swift gör.

Men allvaret finns där i allra högsta grad. Krig är inget nöje, även om det utspelas med tennsoldater, på schackbrädet eller i en orkester. Henry Pursell har skapat sångdramat Dido och Aeneas. Om kärleksparet som skiljs åt av Trojanska kriget. Här hör vi åter Virpi Räisenen-Midth men nu med dansaren Steven Player och Teodor Janson i en barock scen där de förvandlats till häxor och trollkarlar. De är komiska och otroligt viga i sina röster, Teodor Janson, countertenor och Steven Player, tenor och han dansar vigt och dramatiskt genom kyrkan.

Sångarna förvrider sina röster och gör en grotesk som får publiken att förundras, förtjusas och skratta åt upptågen. Men skrattet fastnar i halsen. Allt är ändå så djupt allvarligt, sett ur barock synpunkt. Sagodramat som utspelas är en beskrivning av det totala lidande som människan drabbas av under ett krig.

DU MÅ ICKE SOVA!

Scenbyte. Arnulf Överland, norsk poet, skriver med onda aningar en dikt om ett krig han tror ska komma, och som kommer, det andra världskriget. Dikten läser Teodor Janson på ren norska och även om man inte förstår alla nyanser i språket, kan man ändå förstå innehållets stora förtvivlan och ångest. Bartok är ett barockt måste. Hans musik är både modern och i ordets verkliga bemärkelse barock. Den tolkar svårmodet, sorgen och vanmakten människan känner inför de makter som låter krig vara lösningen på konflikter.

Olof Lagercrantz dotter Marika, är kanske den som bäst tolkar sin fars lyrik. Hon känner hur hans tankar gått och hon vet hur han arbetat med ordens valörer för att fånga det som måste sägas, rent och klart.

Det förfärliga är gjort. Det ohyggliga avslöjas när kriget äntligen dragit bort och lämnat askan, ruinerna och de lemlästade, de döda kvar åt de överlevande att ta hand om. Lagercrantz dikt och Richard Strauss musik, som han skrev efter att ha återvänt till Tyskland efter kriget, ett den stora sorgens musik med gråtande violiner avslutar krigets mässa i Algutsrums kyrka. Men fred råder i Sverige och tacksamma människor applåderar de fantastiska aktörerna i detta Barocka drama 2008.