Anders Johansson ger oss motgift mot kommande Linnéleda

I rättan tid innan 2007 års stora Linnéfirande går av stapeln har Anders Johansson, välkänd i dessa spalter, givit ut sitt bidrag till festligheterna, en liten volym med titeln ”Linné på Öland och i vår tid”. Texterna har gått som följetong i Ölandsbladet, men kan nu i inbunden form fås i bokhandeln.

Vi kommer att dränkas av Linnéskrifter, enbart i denna tidning har vi redan behandlat två skrifter om Linné, den ena från Högskolan i Kalmar och den andra utgiven av Smålands Akademi. Men innan vi förlorar överblicken och innan vi ser nästa bidrag an med en suck, så vill jag göra litet reklam för Anders Johanssons lilla bok (om nu 125 sidor förtjänar epitetet ”liten”).

Det inledande avsnittet ”Linné i vår tid” bör var och en kulturintresserad människa läsa, inte enbart för den lärda och förnämligt sammanfattade kunskapen som där bjuds, utan även som motgift mot allt som Linnéåret kommer att erbjuda i form av kvalificerade och okvalificerade bidrag. Anders Johansson skriver i sin artikel:

– Återstår att se hur Linnéjubileet år 2007 kommer att framställa sin hjälte. Den som lever får se när högtidstalen klingat ut, middagarna är avätna och EU-pengarna slut.

Jag tror att det är i sista minuten som man skaffar sig en stabil och varaktig bild av Linné, antingen man vill stödja den panegyriska eller den kritiska skolan. Det kan man göra hos Anders Johansson, som koncist, nyktert och lärt lotsar oss genom Linnétyckandets irrgångar.

Jag kan nämligen nästan garantera att Linnébilden under 2007 kommer att lida allvarliga skador hos många tänkande medborgare, sedan krögare, hantverkare, botaniker, resebyråer, turistbyråer, pensionat, konstnärer, mer eller mindre lärda institutioner, skolor, föreläsningsföreningar och andra hedervärda och välmenande organisationer presenterat sina bidrag till ’Upplevelser i Linnés fotspår’.

Så långt om Anders Johansson som profylax mot potentiell Linnéleda. Hans skrift har även en annan sida, nämligen som guide, om inte i Linnés anda, så i Linnés fotspår på Öland och i Stenbrohult med flera platser, om vilka man kan säga att ’Linné was here´, den Kilroyinspirerade skylttexten som förlänats dryga 30-talet utvalda platser i landet.

Till att börja med vill jag fästa uppmärksamheten på en notis i inledningen till boken, där författaren påminner om att Linné under sin öländska resa tillämpade den julianska kalendern och alltså låg elva dagar efter vår nuvarande gregorianska tideräkning. När Linné skriver att han landsteg på Öland den 1 juni, så var det den 12 juni.

En tung del i Anders Johanssons förarbete har bestått i att jämföra den tryckta versionen av Linnés reseberättelse med dagboksversionen. En hel del kul detaljer har kommit fram på det sättet. Inte minst och med viss förnöjelse kan vi göra en egen öländsk resa till, som Johansson benämner detta avsnitt i boken, ”Platser där vi kan möta Linné”. Här jämförs dagboks- och boktexter i en vidhängande kommentar. I kronologisk ordning får vi möjlighet att besöka och se med Linnés ögon platser som Bårby borg, Karl X:s mur, Kyrkhamns kapell, Eketorps borg, Runstenarna vid Sandby kyrka och så vidare upp till Neptuni åkrar (där Johansson kanske borde ha nämnt länsstyrelsens ”historieförfalskning” i förläggandet av sagda åkrar i fel väderstreck om Byxelkrok).

För den som snabbt men ändå initierat vill ta ut Linnéfirandet i förväg, och som sagt skaffa sig ett visst motgift mot den kommande kommersialiseringen av idolen, ägnar sig Johanssons bok förträffligt. Dessutom innehåller den ett och annat kritiskt smått och gott som jag inte berör i detta sammanhang.