150 år sedan sista avrättningen

I dag är det på dagen 150 år sedan den sista offentliga avrättningen ägde rum på Öland.

Det hela ägde rum på Köpings klint, klockan 10 på förmiddagen den 21 oktober 1859. Det var Frans Joel Lundström som avrättades för dubbelmord i Bödaskogen.

Frans Joel Lundström föddes i Bäckebo 1833. Båda hans föräldrar dog när han var barn. Han fick försörja sig på tiggeri och tillfälliga arbeten.

År 1856 arbetade han som dräng hos Cajsa Olsdotter i Myskekärr vid Stora Mossen i Böda.

Hon var 56, han mer än 30 år yngre. Men de kom varandra nära.

Sune Lantz skriver i en artikel i Öländsk Bygd så här om förhållandet:

”Hennes sexuella åtrå efter den mer än 30 år yngre mannen var våldsam”.

Året därpå flyttade dock Frans Joel från henne och gav sig ut på vägarna igen. Han ska under en tid bland annat ha jobbat vid ett alunbruk i Degerhamn.

I november 1858 var han tillbaka hos Cajsa, som då hunnit gifta sig med Olof Jonsson, 58 år. Det var inget lyckligt äktenskap.

Cajsa berättade för Frans Joel att han kunde bli hennes om bara Olof röjdes ur vägen.

På morgonen den 27 november 1858 dödade Frans Joel Olof genom att slå ihjäl honom med ett vedträ. Inne i stugan slog han sedan ihjäl Cajsa. Därefter tände han eld på stugan och gav sig av.

Till en början trodde man att det var en olyckshändelse. I Böda församlings döds- och begavningsbok står följande att läsa:

”Torparen Olof Jonsson och hans hustru Cajsa Olsdotter befunnos morgonen till den 27 november innebrända i stugan. Hans förbrända qvarlefvor funnos vid spisen, men hustruns i sängen. Om eldens uppkomst saknas tillförlitlig underrättelse”.

Frans Joel begav sig ut på en stöldturné, bland annat stal han häst och kläder i Tjusby. Han åkte fast på julafton 1858 för stölderna och i samband med den rättegången vittnades det om att Frans Joel berättat om morden i Myskekärr. Han hade dessutom låtit sy upp kläder av tyg som han stulit innan han tände på huset.

Tingsrätten samlades på Lundegård och dömde honom till döden efter en kort rättegång.

Göta Hovrätt gick på samma linje. Frans Joel Lundström överklagade till Högsta domstolen. Han skrev, med hjälp av en medfånge i Kalmar som var skrivkunnig, Frans Joel själv var i det närmaste analfabet, att hans hjärta var uppfyllt av ”den bittra ånger” och att han mördat i en ”alldeles förvirrad sinnesstämning”.

Men han fick inget gehör.

Det blev till sist Karl XV som fastställde dödsdomen.

Hans sista natt i livet tillbringade Frans Joel Lundström i en arrestlokal på Lundegård.

Den 21 oktober förde kronofogde Eneman den dömde till Köpings klint för avrättning.

Lars Löfgren från Kalmar var bödel. John Johansson, nattman i Kalmar, hade fått uppgiften att gräva ner kroppen i galgbacken.

Över ett tusen ölänningar bevistade skådespelet.

Kurt Lundgren har målande beskrivit mördarens sista stund i livet:

”Joel grät och snyftade. Prästen uttalade tröstens ord och läste högt ur skriften. Höstvinden blåste stark, löven virvlade kring. På denna den högsta punkten i häradet skedde alltså den sista avrättningen på Öland. Bilan föll, huvudet rullade av, många svimmade därvid”.

Källor:

Kurt Lundgren: Öländsk Historia – hur det egentligen var (2004).

Sune Lantz: Sista avrättningen på Öland (ur Öländsk bygd, 1991)