Vad och hur får man ljuga?

Jag måste erkänna att jag inte läst Liza Marklunds båda miljonsäljare Gömda och Asyl, men en kvinna i min närhet läste böckerna och var efteråt gråtfärdig av ilska över hur samhället behandlar en förföljd kvinna. Det hon läste uppfattade hon som den SANNA berättelsen om en svensk kvinna i dag; det stod också på bokens framsida, att detta handlade om ett stycke fruktansvärd svensk verklighet.

Boken lanserades med den förföljda kvinnan närvarande - hon kallade sig Mia och hon gav presskonferenser på löpande band om sitt hemska öde. Ingen kunde tvivla på att det hon berättade var sant.

Gömda och Asyl gjorde både Liza och Mia till miljonärer – Liza bor nu flott i Spanien där hon av nåd, då och då när andan faller på, kan bevilja en intervju åt någon särskilt utvald journalist.

Mia bor i USA med swimmingpool och ett hus 400 kvadratmeter stort, omgift för tredje eller fjärde gången, det är svårt att hålla ordning. Pengarna har strömmat in till dem sedan Piratförlaget övertog utgivningsrätten för de båda böckerna.

***

Under slutet av förra året kom så veckotidningsjournalisten Monica Antonssons bok Mia – Sanningen om Gömda, en tjock tegelsten på nästan 500 sidor.

Monica har följt fallet Mia ända sedan den första presskonferensen ägde rum 1995 då Gömda publicerades första gången, då av Bonniers.

När Mia och Monica möttes på förlaget hade Monica med sig en fotograf, som råkade vara manlig. Eftersom det skulle bli en artikel för hennes tidning måste naturligtvis en fotograf vara med. När Mia fick se den manlige fotografen blev hon helt hysterisk och skrek och grät, en karl, en karl och det gick knappt att lugna ner henne. Redan då, vid detta bisarra möte, började Monica Antonsson fundera på om allt verkligen stod rätt till här. Efterhand har hennes misstänksamhet stärkts och när hon började kontrollera Mias utsagor i boken Gömda mot verkligheten visade det sig att nästan ingenting stämde.

Inte ens själva utgångspunkten i Gömda, att Mia var förföljd av sin före detta libanesiske man, han med de mörka ögonen, tycktes vara sant.

På nästan 500 sidor plockar Monica Antonsson sönder Gömda; det är en för Liza Marklund helt förödande genomgång och vad man efter detta kan tala om är Liza Marklunds förlorade heder.

När jag nu läst Monica Antonssons tegelsten om Gömda drar jag en slutsats bland många andra, men denna är den viktigaste: Liza Marklund har råkat ut för en manipulativ kvinna vars förmåga i detta avseende saknar motsvarighet. Mia lever helt enkelt i fablernas värld och hon förmår att göra detta så trovärdigt att en intelligent kvinna som Liza Marklund sväljer allt med hull och hår.

Det finns också i hela denna fascinerande historia en slags mediadramaturgi: Liza Marklund, den sköna, blonda, framgångsrika och förmögna kvinnan skall nu störtas från sin piedestal och ner på jorden igen och på vägen ner skall hon göra pudlar hela tiden, mea culpa, mea maxima culpa – sådant älskar moderna media. Och jag med.

Kurt Lundgren