Typiskt svenskt
KRÖNIKA
Nationaldagen den 6 juni har ännu inte blivit den folkfest som nationaldagen är på andra håll i världen.
Kanske kan det förklaras med den långa tid som Sverige levt i fred. Vi har inte behövt gå samman och hävda nationens betydelse på samma sätt som många andra länder. Sedan några år (2005 närmare bestämt) är nationaldagen helgdag och det ökar naturligtvis möjligheterna att firandet ska bli mer allmänt och mer festligt. I år ökar den chansen ytterligare också genom att nationaldagen är på en fredag och därmed kan många ta en långhelg. Öland är en naturlig plats att tillbringa den. Runt om på Öland finns goda chanser att ta del av firandet detta år.
* * *
Vad är då svenskt? Det finns inga enkla svar på den frågan. Ofta väljer svenskar att välja ett negativt synsätt på detta med att vara svensk. I boken ”Svenskar. Hur vi är och varför vi är som vi är” från 1991 listar Gillis Herlitz några av svaren han fått i olika grupper där han föreläst:
• Tystlåtna
• Reserverade
• Lagom
• Lydiga mot överheten
• Kyliga i relationer
• Rädda för att ta kontakt
• Avundsjuka
• Blyga
Det kan ju synas en aning märkligt att svenskar ofta använder negativa ord för att beskriva svenskheten. Men kanske är det typiskt svenskt.
* * *
Samma sak gäller i idrottssammanhang. Handen på hjärtat - hur många har inte någon gång pratat om ”vi” när det går bra för ett landslag och ”dom” när det blir förluster. Nyligen avgjorde VM i ishockey i Kanada och efter kvartsfinalvinst mot Tjeckien var Sverige världsbäst. Två förluster senare och en fjärdeplats som resultat var det andra tongångar. Annars är det ju i sportsammanhang som det viftas som mest med flaggor och de blågula känslorna får fritt utlopp. Det behöver inte vara guld. Vem minns inte VM-fotbollen 1994, då ett brons kunde fylla hela Rålambshovsparken! Återstår att se om fotbolls-EM i juni och OS i augusti kan leda till nya blågula glädjeyttringar...
