Visst vill vi ha en konstgräsplan!

Självklart unnar vi Färjestadens GoIF en konstgräsplan. Men till vilket pris och i vems regi? Vad får en konstgräsplan kosta?

Dagens fakta i Mörbylånga kommun är följande. Vård och omsorg och skola lever under stora och mycket tunga besparingar. Personal och ledning inom de mjuka verksamheterna vänder ut och in på sig själva för att ta i fatt och minska det stora minus verksamheterna dras med. Klasser på 30 elever på mellanstadiet, överfull skola i Glömminge, elever i Torslunda får åka buss för att ha slöjd och idrott, den nya skolan i Färjestaden saknar flexibelt utrymme att ta emot fler elever och skapa större klasser. Vi har delar va vår avlånga kommun som saknar kommunalt VA som hindrar utvecklingen och möjlighet till inflyttning och nytt skatteunderlag. Utanpå det ska läggas en kommunal skuld på flera hundra miljoner kronor. Det känns lite som att köpa en balklänning när man inte har råd med vanliga kläder och skor. Vad ska vi använda kommunens skattepengar till? Visst vore det underbart för Färjestaden att få en konstgräsplan. Vilka kommer de kommunala skattekronorna till gagn och är det kommunal service och kärnverksamhet? Med den nya organisation vi idag har är det kommunstyrelsen som överst och ytterst ansvarar för hela den kommunala ekonomin. Med ett fågelperspektiv på detta vill jag ställa den viktiga frågan? På vilket sätt skulle vi få ut mest för de skattekronor som en konstgräsplan kostar som gynnar så många som möjligt? I skolan måste alla gå för få till sig kunskap så att allas våra barn fostras till ansvarskännande samhällsmedborgare som kan bidra till Kommunens och landets utveckling. Vård och omsorg behöver vi alla i kommunen ha för våra surt förvärvade skattepengar så bra som möjligt när vi blir gamla, sjuka, eller handikappade så att vi kan känna oss trygga. Men en konstgräsplan behöver inte alla ha. Annars blir det som Marie- Antionette sa under franska revolutionen;- Varför äter folk inte bakelse när det inte finns bröd? Ja det kan man undra. När jag själv som privatperson måste spara går jag väl inte och köper lyxprylar, eller? Och visst behöver vi lite flärd och trevligheter. Men frågan är vad, när, hur och av vem just nu? Likt Maslovs behovstrappa kan man inte ägna sig åt lyx och flärd om inte basbehoven är tillgodosedda. Är det här något som våra gemensamma skattepengar ska gå till nu när resten måste spara? Vad är rimligt och ansvarfullt?

Monika Bergman

Folkpartiet Mörbylånga