Vildsvin har ingen plats i det moderna odlingslandskapet
Insändaren i Ölandsbladet den 7 oktober, Vildsvinen hotade och älskade! är inte undertecknad med namn. Detta är en viktig anledning till att inte bemöta insändaren. Med tanke på vad som står i den är det förståeligt att ingen vill skriva sitt namn under. Bara rubriken vittnar om okunnighet, omognad och omdömeslöshet.
Man varken älskar eller hatar ett djurbestånd, utan man förhåller sig på annat sätt till viltet. Vi som inte vill ha vildsvin hatar inte dessa djur. Vi är lika intresserade och positiva till dem som alla andra djur, men vi inser och förstår att de inte hör hemma i odlingslandskapet.
Undertecknad till denna insändare har för flera år sedan, i ett remissarbete angående vildsvin i Sverige, förutsett den explosionsartade ökningen av grisar det blir efter några år och vilka oerhörda skador de åsamkar odlingarna.
Det vi nu ser på fastlandet är bara en början. Öland är i detta fallet som rompan på katten. Den kommer, men den kommer efteråt.
Varför bemöter jag då insändaren? Jo, därför att den är full av sakfel, obevisade påståenden och oprecisa formuleringar. Vad är en godkänd och hållbar vildsvinsstam? Vem bestämmer det och vem ansvarar för att den hålls nere, för det är det det är fråga om. Som det är nu kommer stammen att växa ännu snabbare än den gjort hittills och skadorna kommer att öka. Redan idag är grisarna för många på flera platser och oavsett om bönder eller jägare fick bestämma och tillväxten kan inte stoppas. LRF:s ställningstagande är också svårt att förstå. Från LRF:s sida talar man om att hålla stammen på en acceptabel nivå. Detta är inte möjligt med de stora arealer grisarna har att gömma sig på. Sverige är för stort och antalet bönder och jägare för litet. Jägarna jagar vildsvin när det passar dem och när de tycker det är roligt och känner inte ansvar för om landet översvämmas av grisar. Bönderna, av vilka många givetvis är jägare, hinner inte med ett sådant tidskrävande arbete.
Det visar sig också i de områden i Sörmland där de första rymlingarna från hägnet Tullgarn förvildades går det inte längre att bedriva ett meningsfullt jordbruk. Inte förrän grisarna är så många att de börjar rota om på golfbanor, kyrkogårdar och villatomter kommer svenska folket att vaka och inse vilket misstag det var med vildsvin i Sverige.
Vad som borde ske innan dess är en rejäl kraftsamling av bönder och jägare på Öland för att rensa Öland från vildsvin. Varför utrotades grisarna förra gången?
Börje Magnusson
