Vi ska ha det som på dagis...

Den som besökt ett dagis och sett barnen leka känner nog lätt igen sig. Ni vet säkert alla hur det kan låta, när de små barnen ska samla sig runt fröken, som ska berätta en saga för dem. Det här kan bli en sann historia från ett vuxendagis i Borgholm, från kommunfullmäktige;

”Kom nu hit alla barn, så ska magister Jan berätta en saga för er.” ”Tyst Per du får inte prata nu” röt Jan och viftade med klubban. ”Sätt er nu ner och var tyst” hördes Jan ropa. ”Jag vill stå här framme, så jag kan räkna” sa Birger.

I den första raden hördes ett knuffande och bråkande;

”Nä, där vill jag sitta, jag såg den platsen först” sa Lisbeth. ”Nä, jag satt här först” svarade Eddie. ”Men var ska jag sitta då” frågade Ilko. ”Du får sitta här med mig” sa Lisbeth. ”Nä, det vill jag inte, för jag vill sitta med Eddie” svarade Ilko. ”Nähä, jag vill sitta själv, jag tycker inte om dig” svarade Eddie. ”Men jag då, var ska jag sitta” frågade Per. ” Du får inte sitta här för du är så dum” sa Lisbeth. ”Varför får inte jag sitta med er” frågade Stig. ”Nä, du satt ju här förut en gång, nu är det min tur” sa Lisbeth. ”Kan vi inte försöka sitta tillsammans” hördes den kloke Sune försöka säga. ”Pyttsan, du vill säkert sitta med Eddie, om du får en klubba” sa Lisbeth lite tvärt. ”Tyst på dig Per” ropade Jan. ”Varför får jag inte säga nåt” frågade Per. ”Du har sagt ditt” sa Jan och började leta efter boken. ”Kan du aldrig hålla rätt på någonting” suckade Marie-Louise och gav Jan sagoboken. ”Nu börjar vi” ropade Lisbeth glatt och knuffade undan Eddie. Då sträckte Ilko på sig och sa: ”Kan vi inte alla vara vänner, för alla är så snälla”. ”Då måste du hålla med mig” sa Lisbeth. ”Du håller aldrig med mig” sa Eddie och viftade till Ilko. ”Jag håller alltid med alla” sa Ilko. ”Jag har ett förslag” hördes Bertil ropa, men ingen lyssnade. ”Vi låter farbror Jan berätta nu, så kan vi leka sen” sa Lisbeth. ”Jaaaaa, de gör vi” hördes de alla ropa i kör...

Nu sitter man fel i fullmäktige, det är därför man aldrig kan ta några beslut. Det spelar väl för fasen ingen roll hur man sitter. Det viktigaste är väl ändå på vilken stol man sitter och att man gör någonting av detta. För de som inte gör någonting nu, kommer inte ha någonstans att sitta efter valet 2014. Vi ska ha det som i England. Räcker det inte med den ”lekstuga” vi har idag? Varför kan vi inte göra som i övriga 289 kommuner istället och fatta beslut? Men det är väl för enkelt.

Nu behöver vi mentometerknappar för omröstningar också. Varför inte göra det lätt för oss? Jag tycker den briljante moderate ordföranden Marcel van Luijn, har en lika enkel som ”genial” idé; ”Vi räcker upp handen!”

Kjell Wilhelm Ericson (ober, Nya Moderaterna) Borgholm