Var är ni alla 40-50-åringar?

Härom söndagen var jag och min hustru i Persnäs på norra Öland. En vacker högsommardag med sjungande fåglar bland blommande fläder. Tillsammans med ett 40-tal entusiaster gick vi till en av Ölands finaste, ännu hävdade marker med ett överflöd av idag alltmer sällsynta arter av bland annat orkideer. Under ledning av oerhört kunnige och pedagogiske växtekologen Urban Ekstam fick vi lära oss en hel del nytt men också nickande instämma till det vi redan visste en del om. Intresset var hela tiden på topp och frågorna om växtsamhällen, betestryck och naturvårdsinsatser var många. En högtidsstund blev det medan klockorna ringde i sockenkyrkan. Vi var ett gäng botanister med en enorm kunskap som vi skaffat oss under alla år i fält. Men det som slog oss var att deltagarnas medelålder låg kring pensionsåldern eller mer med några få ”ungdomar” kring femtioåren! De flesta av oss har skolats genom Fältbiologerna och lokala naturskyddskretsar. Så gott som alla är vi amatörer i den meningen att vi är självlärda men gemensamt har vi ett livslångt intresse för naturen och många har säkert under årens lopp gjort insatser såväl i föreningslivet som praktiska insatser för narturvården. Vi hänger nog med ett tag till men åldern börjar ändå ta ut sin rätt. Och vem tar då över vårt arbete, vem deltar i lieslåttern i den fina ängen som behöver hävdas år efter år!? Vem hjälper de markägare som ofta helt ideellt sköter ett stycke mark utan att det ger några kronor i kassan? Och – inte minst viktigt – till vilka för vi över våra samlade kunskaper och vår entusiasm om inte till nästa generation naturintresserade? För, hemska tanke, ni finns väl ändå någonstans? Era barn börjar reda sig själva och tid finns väl ändå mellan alla ”måsten”! Runt om i landet i sommar ordnas det utflykter i landskapet med mycket kunniga guider. Bestäm dig för åtminstone någon vandring, gärna tillsammans med några intresserade vänner, så ses vi ute på alvaret eller i någon vacker slåtteräng framöver! Men glöm inte lien och kaffekorgen. Efter några timmar ute i markerna brukar fikat smaka extra gott! Claes Siöstedt, sommarölänning och oroad naturälskare