Våldtäkten på en öländsk idyll

Strax söder om Glömminge finns Sandens väg. En liten gruslagd led som smyger fram längs talldungar, längs låga staket, mellan sommarstugor och spridda permanenthus. Denna led fungerar, för såväl boende som för andra, som ett stilla vandringsstråk där folk promenerar med barnvagnar, rastar hunden, där barnen kan cykla och där grannar möts. En äkta öländsk idyll, helt enkelt.

Det är sålunda denna idylliska led som Mörbylånga kommun nu tillsammans med en enskild exploatör vill förvandla till en bred, asfalterad genomfartsled för tät biltrafik med höga hastigheter som följd. I vägens södraste ände har man nämligen vaskat fram en vacker talldunge som man av någon märklig anledning anser lämplig att kalhuggas och ersättas med cirka 35 moderna villor på en begränsad yta (Strandskogen 10:6 och 10:7). Med den påföljden att hela det natursköna områdets karaktär kommer att förändras, naturvärden förstöras och befintliga boendes livsmiljö sänkas till låg nivå. Som kuriosa kan nämnas att exploatören i fråga av Mörbylånga kommun har fått löften om att exploatering kan ske långt innan ens den avgörande frågan om tillfartsvägar är löst.

Eftersom man på ett förnuftigt sätt inte har lyckats lösa problemet med hur familjerna i de cirka 35 moderna villorna ska ta sig till och från sina framtida hem, föreslår man asfaltering, breddning av och mångdubblad biltrafik på en led som idag används för rekreation av oss boende och andra. Vi som bor och verkar invid Sandens väg kommer naturligtvis aldrig att tillåta denna föreslagna brutala våldtäkt av vår närmiljö och vår vardag.

Till saken hör att Mörbylånga kommun i ett ögonblick av någon slags egendomlig klarsyn inser att de boende på Röhällavägen kommer att drabbas negativt av den tilltänkta livliga trafikvolymen till och från Sandens väg. Man föreslår nu att en ny väg dras norr om nuvarande Röhällavägen i syfte att boende här ska slippa den (plötsligt besvärande) trafikintensiteten från Sandens väg. För det senare har vi och för sig viss förståelse. Men var i hela friden finns logiken i det övergripande resonemanget? I det ena fallet tas noll och ingen hänsyn till de boende. I det andra fallet tas full hänsyn till de boende. Och som gemensam nämnare finns en kraftigt ökad trafikmängd från Sandens väg.

Den uppsåtliga våldtäkten av Sandens väg, av de boende och av natur och närmiljö kan endast rubriceras som kommunalt maktmissbruk. I flera omgångar har en rad privatpersoner och vägföreningarna i området med kraft protesterat mot varje tanke på en ökning av biltrafiken genom vår gemensamma oas. Emellertid har kommunen med all tydlighet nu visat att man inte tar den minsta lilla notis om alla dessa synpunkter. I förslaget nämns som i förbifarten hänsyn till nuvarande bebyggelse och miljö. Inte med ett enda ord nämns människorna, vi boende och andra. Planförslaget har enbart ett syfte; att blidka exploatören och infria de ogenomtänkta löften som är ställda till densamme.

Som vi ser det finns det dock ett par möjligheter för Mörbylånga kommun att försöka rädda ansiktet:

1. Återgå till ritbordet och hitta en alternativ tillfartsväg till 10:6 och 10:7.

2. Lös ut exploatören med en lämplig monetär ersättning. Lägg ner projektet och skogsmiljön blir som en bonus orörd kvar.

3. Finn ett alternativt markområde på Öland där exploatören kan uppföra sina 35 villor.

Styrelserna för Sandens Samfällighetsförening och Strandskogen Sönnerborgs Samfällighetsförening.