Vad är humankapitalet värt?

Ack ja, så snart argumenten tryter, eller inte känns riktigt bekväma, då lägger den fege ut dimmiga floskelridåer där ordet ’rasism’ är klart gångbart. Detta säger nu en hel del om – är det möjligen han som alltid tänker i rasistiska termer? (Till vilken ”ras” hör en estländare, eller svensk för den delen?)

När tiotusentals åskådare på Råsunda hejar fram Sverige till, en helst förödmjukande, seger mot Danmark i EM-kvalet i kväll – är det en rasistisk manifestation av oerhörda dimensioner? I Svenåkes märkliga begreppsvärd är det förmodligen så. Nå, till saken, pudelns, kärna. Svenåke Berglie skriver: ”...Trelleborgs beslut att avveckla verksamhet i Mörbylånga, ett beslut som vi som branschorganisation inte har några synpunkter på.”Nej just det. Eller annorlunda uttryckt: Vi skiter högaktningsfullt i vad som händer i kommunen och de 110 personerna som jobbar på Forsheda. Huvudsaken är att vi kan vinstmaximera genom att slänga ut produktion till låglöneproletariaten. Inte för att vi är dogmatiska råkommunister, men det ska erkännas att det är lätt att bli det, när man ser hur företagen agerar i närbild på hemmaplan.

I modern företagskultur talas det vitt och brett om ”humankapitalet”. Trelleborgkoncernen har också mycket riktigt en person som benämns HR-ansvarig, Tommy Bengtsson heter han, (HR står för human resources – alltså just humankapital). Humankapitalet ska vara viktigare och väga tyngre än realkapitalet, maskinerna. I Mörbylångafallet har humankapitalet jämställts med maskiner och byggnader. Även Svenåke Berglie verkar ha samma synsätt. Lönekostnaderna är viktigast, allt annat är egalt. Det blir lite som att byta ut kontorsmöblerna.

Jag ska också ha ”ironiserat” över FKG:s Estlandsresa. Men som Svenåke Berglie påpekar: ”Det gjorde inte Aftonbladet som var med oss i Estland.”Nej, det gjorde de inte – och inte jag heller. De skrev rakt upp och ner under rubriken ”Här jagar svenska företag billig arbetskraft – för skattepengar”. I artikeln står det också att syftet med detta statsunderstödda projekt är att exportera svenska jobb. Direktcitat från en bildtext: ”Sökes: Arbetare med låga löner. Svensk fordonsindustri söker billig arbetskraft österut. Ett 30-tal svenska industriföretag har kommit till Tallinn där de ska träffa ett 50-tal estniska och 30-tal lettiska tänkbara underleverantörer och samarbetspartners som kan ta över de jobb som nu görs i Sverige.” Alltså precis det jag skrev.

Och så till frågan om kvalitet och kultur. Det torde inte ha undgått Svenåke Berglie – vi förutsätter att han kan hanka sig fram på engelska – trots att han genomlidit det som han betraktar som det undermåliga svenska skolsystemet – att ledande publikationer som exempelvis Financial Times och the Economist i ett otal artikelserier och undersökningar tagit upp problemen med den så kallade globaliseringen. Dit hör kvalitet och arbetskultur– ute i den stora världen är det helt OK att tala om sådana saker. Dock inte här hemma. Hursomhelst i det näst senaste numret av the Economist (25-31 augusti), finns en vansinnigt rolig karikatyr som på sitt sätt speglar en del av problemet. President Bush samtalar med en general och en säkerhetsrådgivare. Presidenten säger att han fått veta att ryssarna ämnar expandera sin militära slagkraft i luften.

– Ja, säger generalen och pekar på en bild av ett bombplan som släpper ut små leksaker, vi förbereder oss för ett värsta-scenario.

– Ryssarna kommer att bomba oss med kinesiska leksaker.

Poängen fattar säkert de flesta, utom möjligen Svenåke, trots att vi ”hamnat på efterkälken med omvärlden.” Därmed inte sagt att andra länder inte kommer ifatt. Det gör de – särskilt inom EU-blocket. Även lönemässigt – och frågan kvarstår: Blir det ytterligare ett varv på flyttkarusellen?