”Tankar i en kyrka”

Jag skriver ner några egna tankar vad det gäller alla våra sockenkyrkor som jag i och för sig tycker är vackra och värda att bevara, men vem skall betala underhållet som kostar mycket pengar? Våra hembygdsföreningar har inte knappast ens pengar till underhåll av våra kvarvarande kvarnar. Vad det gäller kyrkorna är kyrkskatten så hög att allt fler begär utträde ur statskyrkan.

För att återgå till mig själv var mina föräldrar flitiga kyrkobesökare, särskilt min mor. Det var mer eller mindre tvång att först gå i söndagsskola och därefter besöka och lyssna på söndagens predikan i kyrkan. Utan att namnge kyrkoherden i vår församling på 1940-talet när jag konfirmerades minns jag hur elak han var mot vanliga arbetarbarn och hur stor skillnad han gjorde mellan arbetarbarn och de som då trodde sig mer välbeställda, exempelvis handlarens barn, bondens barn och andra barn från familjer som ansågs stå en klass över arbetarbarnens. Vad jag minns kunde vi arbetarbarn såväl katekesen som psalmverser like bra som de, men klasskillnaden fanns där då så väl som den gör idag. Vad jag försöker bevara och behålla ur vår katekes är ”Allt vad i viljen människorna skola göra eder, det gören i ock dem”.

För att avsluta mina tankar på ett lite humoristiskt sätt: Jag minns när min bror och jag for till Högsrums kyrka för att lyssna på vår kyrkoherde som hade lite problem med alkoholen, men i övrigt en mycket fin människa. Den julotta vi besökte började med orden: ”Att ni sitter här och lyssnar fattar jag inte när det är så vackert ute!” Det händer någon gång när kyrkan är öppen i sommartid att jag går in och kan sitta i en bänk för att finna ro och koppla av i en tom kyrka, utan såväl kantor som kyrkoherdar och korsbärande kyrkvärdar, och enbart njuta av det gamla byggnadsverket.

Vår kyrka är byggd som en korskyrka, korset var tänkt för fattigfolket skulle sitta vilket dom säkert fick göra så länge tvånget att gå i kyrkan varje söndag fanns kvar. Innanför porten eller ingången åt söder står ett gammalt kassaskrin, där säljs lite vykort och det går att skänka en slant. Jag, som är en känslig människa, får tårar i mina ögon när jag ser detta gamla fina kassaskrin sönderbrutet – för att komma åt dessa säkert inte många men ändå några kronor har någon förstört det vackra skrinet. Blommor vi gamla vi får när man fyllt 80 år avstår jag för min del gärna från, att bli påmind om sin ålder är inte så roligt. Till sist: Gärdslösa kyrka är förutom Resmo, den enda kyrkan med valmat innertak av sten.

Sven Eriksson