”Svenskt ägande Goodbye”

Krankhetens bleka sanningen har lagt sig stilla och lugnt över den svenska livsmedelsproduktionen. I takt med att mer och mer av svenskt ägande, kontroll och inflytande över ”svensk mat” försvinner som solstrålar över horisonten, undrar man kanske vart vi är på väg, och varför har vi hamnat på den väg där inga avfarter finns?

Det senaste nu är Danish Crown övertagande av slakteriet i Kalmar. Ingen som helst kritik mot Danish Crown, dom är oemotsagt väldigt duktiga och effektiva både på hemma marknaden och export marknaden. Frågan man ställer sig då, varför finns det inte ett ”Swedish Crown”?

Varför fanns det inte ett ”Swedish Crown” i: 1. Swedish Meats (kött och fläsk) Finland, 2. Svenska Socker (socker) Danmark, 3. Procordia (grönsaker) Norge, 4. MD Foods (mjölk) Danmark, 5. Abba Seafood (fisk) Norge, 6. KLS och Ugglarp (kött och fläsk) Danmark, 7. Svensk Avel (mjölk) Danmark.

I alla dessa 1 till 18 har inflytandet och ägandet försvunnit öster, väster eller söderut. Tur att inte det fanns något land norrut för då hade vi väl sprungit dit också.

Varför skall vi då agera springpojkar, varför kommer ingen springande till oss? Svaret är enkelt, våra styrelser och ledningar har helt enkelt inte det kunnande och insikt som behövs för att vara framgångsrika på en global marknad. De flesta med styrelse uppdrag sitter i en position på sina egna gårdar som de flesta producenterna inte kan jämföra sig med, förståelse för den lille eller medelstora producentens situation är obefintlig och många styrelseledamoter kan inte se att det finns en verklilghet bakom den egna stallbacken.

Ingen kritik kan riktas mot ledningarna, eftersom dom har arbetat i en situation utan en styrelse som har kunnat ge direktiv. Som en styrman som inte vet om ordern är styrbord eller babord!

Tore Andersson