Svar från Dag Sandahl

När Solveig Åkesdotter läser en text, tänker hon bakom den, får vi veta (Ölandsbladet 29 mars). Hon ser sammanhang och helhet. Exemplet hon ger belyser. Jesus säger på korset ”Moder, se din son” och menar då ”naturligtvis” inte Maria som står vid korset (evangelistens besked) utan ”den feminina delen av Gud, Modergudinnan”. Läser man så, kan bibelord få vilken betydelse som helst.

Inför den här sortens påhittade tolkningar brukar man tillgripa Occams rakkniv. Det är regeln att utesluta det ovidkommande och finna den enklaste förklaringen. Jag tror det är en nyttig regel. Åkesdotter väljer en annan väg, en där hon har ”överseende med bibelskrivarna”. Det alternativ vi praktiserar i Teologiska Högbyskolan är att öva oss att förstå dem och deras uttolkare.

Solveig Åkesdotter rättar nu ett skrivfel. I den nya versionen har bibeln utformats under det första tusentalet efter Kristi födelse. Men det blir inte heller rätt. Det kan slå på ett par årtionden men 90-talet är med en försiktig bedömning slutår för Nya testamentets böcker. Jag kan tänka mig att vara radikalare (se min bok Jesus. Motspänstig medmänniska). Detta är skrifter som trons folk uppfattat vara helig skrift, läst dem så och på det viset funnit visdom. ”Läs som det står, tro som det står och du ska få som det står”, kan saken formuleras.

Så anklagas jag för bristande ödmjukhet. Det kanske är på det viset. Men vad vore det för ödmjukhet att låtsas som om mina gamla lärare inte kunnat bibringa mig någon kunskap? En präst vet faktiskt något om vad han tror. Det är därför det är så givande att höra präster predika.

Åkesdotter finner slutligast att jag ”går i täten för bromsklossarna”. Man tackar för komplimangen och den intressanta bilden, som jag hoppas jag får använda som självbeskrivning i fortsättningen.

Dag Sandahl