”Södvikskolan vill ha ordet”

Efter att ha tagit del av debatt och artiklar om småskolornas vara eller icke vara är det nu dags för oss lärare och säga vad vi tycker och står för i denna diskussion. Hittills är det våra föräldrar som agerat och talat för småskolornas eventuella framtid. Vi har tagit del av diskussionen. Lyssnat och försökt vara öppna för de för- och nackdelar som framkommit.

I ett tidigt skede i våras när diskussionen om bantningar eller eventuella nedläggningar lyftes fram i dagsljus kände vi oss osäkra och frågande. Det talades om ekonomiska besparingar, dålig måluppfyllelse och sociala faktorer – att eleverna på våra små skolor har för få kamrater. Spontant känner vi att vi till viss del kan instämma i det sist nämnda. Självklart ges mindre utrymme på en liten skola att få mångfalden av sociala kontakter. Visa av erfarenheten vågar vi dock påstå att på grund av småskaligheten är den enskilda individens behov betydligt lättare att tillgodose. Eleven har lika stora, kanske till och med större möjligheter att nå grundskolans mål. Det blir också lätt att i ett litet arbetslag tillsammans diskutera, vända och vrida på olika problem eller situationer som uppstått och åtgärda dem, självklart till gagn för eleverna och deras trygghet. I våras när förslagen lades fram, ställde vi frågan om det främsta syftet var ekonomiskt eller pedagogiskt. Efter vad vi då förstod av Sven-Göthe Liedheim var det tyngsta argumentet av ekonomisk karaktär. Små skolor kostar helt enkelt för mycket.

Efterhand har Ölandsbladets artiklar givit oss en annan bild. Det talas ofta om att det är den pedagogiska konsekvensen som är en bidragande orsak till en sämre måluppfyllelse och att det skulle vara den genomsyrande anledningen till omstruktureringen. En orsak skulle, utifrån information som Ölandsbladet delgivit sina läsare, vara att personalen på en liten skola inte har full kompetens i samtliga ämnen. När det gäller Södvikskolan har vi noga analyserat situationen och konstaterat att vi har kompetensen i alla ämnen, vilket också föräldrarepresentanter uppmärksammat och framfört till berörda politiker. Sven-Göthe Liedheim har också låtit oss förstå att det inte finns några belägg som tyder på att våra elever skulle ha sämre måluppfyllelse än genomsnittet. Enligt Ölandsbladets feta rubriker den 13/11finns uppgift om att eleverna från Gärdslösa skola har dokumenterat dålig måluppfyllelse genom att analysera ett antal årgångar som avslutat grundskolan. Man belyser det genom att producera procentuellt uträknade resultat. I lördagens Ölandsblad kan man läsa att reaktionen mot detta inte har uteblivit. Det är bra och inte alls förvånande. Från Södvikskolan vill vi framföra följande:

En lärares yrkesmässiga uppdrag innebär självklart att alltid sträva efter att alla elever ska nå målen. Likväl är verkligheten den att det finns elever som av olika anledningar inte har förutsättningar att nå ända fram. Vare sig de går på en stor eller en liten skola så finns de alltid där!!!! Ibland råkar dessutom slumpen se till att det på en skola, den må vara stor eller liten, vissa år finns fler elever i en och samma årskull som har problem att nå målen, medan det vissa år inte är alls många. Den stora frågan är alltid: vad ska vi göra och framför allt hur ska vi göra för att hjälpa dessa elever?! Den frågan blir oerhört viktig, vare sig vi arbetar på små eller stora skolor!

I Borgholms kommun arbetar lärare från samtliga skolor i ämnesnätverk, där frågan om hur vi bäst ska arbeta tillsammans med våra ”icke-mål-uppfyllda elever” är ständigt återkommande. Vi brottas med problemen, oavsett om vi kommer från små eller stora skolor.

Att procentuellt återge de elever som inte når målen kan för läsare som inte har inblick i skolvärlden bli ganska vilseledande. Detta har ju också påtalats från flera håll. Vi kan bara instämma. Små skolor med färre (ibland faktiskt väldigt få) elever i en årskull blir väldigt sårbara om man ska föra statistiska resonemang. För att ge ett enkelt exempel innebär det att om det i en årskurs faktiskt bara finns 5 elever varav en inte når målen, står den eleven för 20 procent.

Avslutningsvis: Vi som lärare har mer kunskap om kvalité och måluppfyllelse än vad som kan redovisas med statistik. Resultaten är mer beroende av individens förutsättningar och skolans kompetens än skolans storlek.

Lärarna på Södvikskolan