Så ska det gå med omsorgen
Svar på insändare 2008-11-27
I en insändare i torsdagens Ölandsbladet går pseudonymen ”F d USK och anhörig” till ett våldsamt personangrepp på mig, Lisa Källén – och kommer sedan med en rad påståenden som vittnar om en djup brist på kunskap om faktiska förhållanden och det faktum att brevskrivaren inte har, eller saknar förmåga att ta till sig eller förstå, information om fakta.
Eftersom de påståenden som framförs, framförs anonymt kan jag inte svara henne direkt eller sätta henne i kontakt med Socialstyrelsen där hon kunnat få direktinformation om kommunens skyldighet att i det så kallade räkenskapssammandraget redovisa tidsåtgång för sjukvårds- respektive omsorgsuppgifter i all vår verksamhet – därför har vi gjort tidsmätningen!
Att jag eller någon annan skulle ha ägnat oss åt ”Jakt på personalen” är ett alldeles horribelt påstående. Vidare påstår insändaren, som inte arbetar i äldreomsorgen, att personalen ”aldrig får någon uppmuntran för det viktiga arbete de utför”. Arbetet är jätteviktigt, ja! Visst får personalen uppmuntran i form av beröm för gott arbete från både mig och övrig ledningspersonal. Goda insatser premieras av Socialnämnden och det finns en god summa pengar avsatta för trivselaktiviteter, därtill erbjuds subventionerade resor med mera.
”Hundar har det bättre” (än våra äldre i kommunens äldreboende). ”där är det lag på att de ska luftas” skriver insändaren vidare och påstår att personalen inte hinner gå ut med de boende...
Detta är inte sant. Det finns, med den personaltäthet vi har i dag, visst möjlighet till utevistelse för våra gamla. Kanske inte för alla varje dag men att tala om ”förvaring som de betalar dyrt för” är inte någon bild som jag känner igen.
En sådan bild kan bara vara ägnad att skrämma åldrande människor och deras närstående.
Om sådana missförhållanden råder på den enhet där insändarskribenten har sin släkting – uppmanar jag henne, och alla andra som inte är nöjda, att framföra klagomål till enhetschefen så ska vi se vad vi kan göra för att förbättra vården och omsorgen för den eller de brukare som inte har det bra!
Avslutningsvis vill jag också kommentera frågan om personalens scheman. Ja, vi ändrar personalens arbetsscheman av och till, det gör vi för att möta faktiska brukarbehov. Personalen ska finnas där brukarna finns och när brukarna behöver det. Om det innebär att vi behöver ändra personalens schema måste vi göra det, eftersom brukarna och deras behov är det viktigaste i vår verksamhet, även om det innebär att vi någon gång måste ändra personalens schema – dessa kan inte vara överordnade brukarnas behov.
Lisa Källén
