”Personförföljelse på internet”

Man känner olust när man erfar vad som nu drabbat en polis i Borgholm. Det fanns en tid då jag ansåg att denna typ av aversioner mot enskilda befattningshavare inom polisen huvudsakligen förekom i sådana storstäder som Stockholm, Göteborg och Malmö. Numera har de blivit vanliga över hela landet. På mindre orter har man ofta agerat i lönndom, det vill säga man har inte gjort någon formell anmälan om tjänstefel. Sannolikt är det så i det nu aktuella borgholmsfallet, att man inte kan beslå polismannen ifråga med några reella misstankar om tjänstefel. Då har man tagit det nya mediet internet till hjälp i avsikt att misskreditera honom. Det ligger inte så litet primitivt hämndbegär och feghet i denna aktion.

Jag upplevde i slutet av 50-talet som ung polisman i Stockholm flera tillfällen då både jag själv och kollegor blev anmälda till polismästaren. Mestadels var det folk som ringde till polisledningen och ansåg sig förföljda av någon enskild polis. Den dåvarande polismästaren Erik Roos brukade svara att ”då får ni väl anmäla polisen för polisen”. Senare upplevde jag som facklig företrädare för kollegorna i yttre tjänst ett och annat fall av styrda aktioner mot enskilda poliser. Oftast handlade det om poliser som var mera aktiva än andra under ett patrulleringspass. Och det är ju så, att ”där det hyvlas faller det spånor”. Poliser som ingriper ofta löper större risk att bli anmälda än de som enbart ägnar sig åt det rutinmässiga.

Eftersom jag enbart känner den aktuella polismannen ”par renommé” vill jag naturligtvis inte uttala mig i sakfrågan. Men åtskilliga personer i min släkt- och bekantskapskrets har då och då gett fördelaktiga omdömen om honom. Det är närmast obegripligt att ett antal personer nu kräver hans avgång i det beryktade internetuppropet. Jag kan bara instämma i vad min före detta fackliga kollega Sven-Erik Karlsson i Kalmar uttalade i TV om listan, (vi har för övrigt gemensamma fackliga erfarenheter från tiden i Polisföreningen Kamraterna i Stockholm).

Utredningar av anmälningar mot poliser handläggs av speciella polisiära utredare. Men det sker under ledning av åklagare. En helt annan sak är den smutsiga personförföljelse som tagit sig uttryck i internetlistan. Bakom denna ligger troligen personer som vill ”göra upp” eller ”ge betalt” för någon lagföring eller tillrättavisning som de drabbats av. Kanske handlar det om något aktuellt fall? Det är i så fall nära att göra sig skyldiga till brottet ”övergrepp i rättssak”. Hur som helst är listan ett primitivt sätt att försöka hämnas på polismannen. Deras avsikter kan aldrig lyckas. Även om polisarbetet är otryggt i sig har varje polisman anställningsskydd. Tillsammans med stödet från allmänheten utgör detta garanti i det svåra jobbet att vara polis.

Ingemar Krusell