Öland duger!
Lisbeth Lennartsson är en trivsam och ambitiös politiker med förmåga att visa medkänsla och förståelse för olika grupper som hon har att göra med. Inte undra på att hon har blivit populär. Men hon är lite väl försiktig ibland och saknar lite av det jävlaranamma som vi borde ha mer av här på Öland.
I en insändare i Ölandsbladet (lördagen den 5 april) tvivlar hon på Ölands egen förmåga att attrahera ute i Europa. Istället tycks hon se Gustaf Öholm som frälsaren, bara han får dra in oss i ett nät med Kalmar och Glasriket.
Skulle inte Öland vara gott nog själv? Jag är ganska benägen att hålla med Ölandsbladets ledare (torsdagen den 3 april) i ”att marknadsföra ett landskap som Öland borde vara lätt som en plätt och en ganska lustfylld och glad verksamhet som nästan kunde vara självgående”. Misstaget är att det är politiker som har påtagit sig huvudrollen. Besluten har blivit därefter, och ju förr ÖTAB kan avvecklas, desto kortare blir pinan och desto lyckosammare torde det bli för de öländska skattebetalarna. Det finns eldsjälar på Öland som med måttligt stöd kunde göra betydligt mer nytta för Öland och den öländska turistnäringen.
Ölandsbladets Kurt Lundgren hade nyligen en ganska träffande uppräkning av hur mycket som det egentligen finns att skriva om på Öland. Här är massor av nytt på gång och här finns en tillförsikt bland människor runt om i bygderna som det gäller att ta till vara på. Slå vakt om skolorna ute i bygderna, ge stöd åt lanthandeln och slå alla ”stordriftstankar” ur hågen. Vi behöver inte gå samman med Kalmar när det gäller att marknadsföra oss själva. Öland och människorna på vår ö duger!
Per Lublin