Ny rapport visar på stora brister i skolan för barn med rörelsehinder

Var tredje barn med rörelsehinder får inte det särskilda stöd i skolan som barnet behöver. Knappt hälften av föräldrarna upplever att deras barn får rätt stimulans för att utvecklas optimalt. Och fler än hälften har i hög utsträckning varit tvungna att arbeta för tillräckliga resurser i skolan. Det visar den färska rapporten ”Skolad eller spolad?” från Riksförbundet för Rörelsehindrade Barn och Ungdomar (RBU).

Undervisningen ska anpassas till varje elevs förutsättningar och behov och alla elever har rätt att nå sin fulla potential. Men för många barn och unga med funktionsnedsättning ser verkligheten annorlunda ut. De tvingas redan vid skolstart förstå att de innebär kostnader och problem. Föräldrarna får höra att de inte ska ha så höga förväntningar på sina barn. Föräldrar känner ett tryck på att deras barn ska gå i särskolan, trots att barnet inte har någon utvecklingsstörning. Och många upplever skolan som en meningslös transportsträcka, en förvaringsplats med verksamhet på förskolenivå. Skolåren präglas av en ständig kamp för att få det stöd barnet har rätt till.

Kompetenta lärare är en förutsättning för en bra skolgång. Det är därför nedslående att vår rapport visar att två av fem föräldrar inte tycker att den pedagogiska personalen har bra kompetens för att tillgodose barnets behov. Lärarnas och inte minst rektorernas kompetens är avgörande. Rektorn leder verksamheten, ansvarar för det särskilda stödet och har ett särskilt ansvar för att personalen får den kompetensutveckling som krävs. Skolledningens inställning är avgörande för attityderna i skolan och hur inkluderande skolmiljön är. Därför är det viktigt att också rektorerna har god kunskap om olika funktionsnedsättningar och hur de påverkar barnens skolsituation.

Vår rapport visar också att knappt hälften av barnen har bra möjlighet att delta på idrottsdagar. Föräldrar vittnar om hur deras barn utestängs från idrottslektioner och gemensamma aktiviteter, men också att deras egen medverkan blir avgörande för om barnet kan delta. Knappt hälften tycker att skolan förbereder barnen inför framtiden på ett bra sätt. Resultatet ser vi i den katastrofalt låga sysselsättningsnivån bland vuxna personer med funktionsnedsättning.

Att inte alla barn får samma chans till en meningsfull skola och framtid är en skam för vårt välfärdssamhälle. För att komma till rätta med de omfattande bristerna uppmanar vi våra ansvariga politiker i kommunen att:

• tillföra skolan mer resurser för att kunna ge alla barn den utbildning de har rätt till,

• höja kunskapsnivån hos lärare och rektorer om barns olika förutsättningar och behov genom omedelbar och kontinuerlig kompetensutveckling samt att

• noga följa skolgången för barn och unga med funktionsnedsättning, deras utveckling och möjligheter till sysselsättning och egen försörjning.

Sophie Eriksdotter Forsman

RBU Kalmar län