Litet är vackert

”Litet är vackert” är titeln på en bok av den välkände ekonomen E. F Schumacher med den belysande undertexten ”Ekonomi som om människor betydde någonting”. Boken redogör bl. a för det långsiktigt olyckliga i vår naivt envetna tro på att allting blir bättre och effektivare bara det blir större. En inställning som inte minst präglar vår diskussion om huruvida Öland ska bestå av en eller två kommuner. Förespråkarna för en kommunsammanslagning återkommer till två huvud argument:

1. Vi är så illa tvungna, annars kommer vi ekonomiskt att gå under här på Öland.

2. Det är avgörande att Öland är ett starkt, enat varumärke utåt eftersom vi är så beroende av turismen.

Argument ett får en särskild tyngd just nu eftersom vi befinner oss i en, som det heter, samhällsekonomisk kris. Men vi kan konstatera att vare sig Borgholm eller Mörbylånga tillhör de svenska kommuner som är allra hårdast drabbade av de sämre ekonomiska förutsättningarna. Ibland dem finns kommuner som är större än våra. Vilket läge en kommun befinner sig i idag och vilka förutsättningar man har att hantera situationen framåt har mer att göra med klok och långsiktig politisk styrning och folklig förankring av fattade beslut än det har med storleken på kommunen att göra. Blir vi klokare, mer långsiktiga och fattar bättre förankrade beslut om vi slår ihop kommunerna? Jag tror inte det.

Besparingar genom sammanslagning då? Det finns säkert samordningsvinster att göra i olika verksamheter, men de kan i de flest fall genomföras ändå, de förutsätter inte att vi slår ihop kommunerna helt och hållet.

Ytterst handlar det om vilket samhälle vi vill ha. Tycker vi att det är viktigt med en stark närdemokrati- allas möjlighet att påverka beslut som berör en (även i praktiken inte bara i teorin). Att landsbygden ska vara livskraftig, inte ses som en ekonomisk betungande periferi som sakta avbefolkas. Då måste vi styra efter det, både i vardagen genom att hitta smarta, enkla, innovativa samarbetslösningar och som nu när vi fattar stora avgörande beslut.

Vi kan bättre än att bara resignera inför omständigheterna, gör vi det är vi väl snart där igen, när Öland ”måste” gå samman med Kalmar Kommun. Det känns i sammanhanget befogat att fråga sig om ekonomin är till för människorna eller tvärtom?

Argument två, att vi måste ena Öland, tycker jag är en aning förvirrat.

För vad är ”en kommun”?

Jo, det är en administrativ indelning satt att så demokratiskt och ansvarsfullt som möjligt fördela våra gemensamt ihopsamlade (d.v.s. offentliga) pengar. Tillstor del styrt av lagstiftning men därutöver efter bästa lokala behov och förstånd. Eftersom behoven ser olika ut, mellan tätort o landsbygd t.ex., är det bra om kommunen kan vara så liten och representativ som det är praktiskt möjligt. Kommunen behöver inte ha med personlig, lokal eller folklig identitet att göra överhuvudtaget. Den geografiska indelning som historiskt och även i nutid fyller den funktionen är Landskapen. Det är väl t.ex. ingen som får för sig (hoppas jag) att Dalarna måste bli en kommun får att kunna marknadsföra Dalahästen. Eller att Västerbotten måste gå samman för att göra Västerbottenosten rättvisa.

Vi har redan idag ett kommunövergripande samarbete i ÖTAB för att marknadsföra Öland utåt och för den tillfällige besökaren är det ointressant hur många kommuner Öland är indelad i. Jag vill också reagera på den nidbild som kommunsammanslagningsförespråkarna tecknar av oss som tänker rösta NEJ i folkomröstningen. Vi är inskränkta, bakåtsträvande, egoistiska protektionister med ett hopplöst bytänkande. Tvärtom tycker jag, att våga stå på sig för det man tror på även om förutsättningarna är tuffa är det mest progressiva. Att värna det lokalas bestämmanderätt är grunden för ett modernt humant samhälle. Mitt ställningstagande har ingenting med förväntad personlig eller lokal vinning att göra, det är för hela Öland, därför hoppas jag att vi fortsätter vara två kommuner.

Maria Lindmark,

Miljöpartiet de Gröna och ledamot i kommunstyrelsen Borgholms kommun