”Låt oss gemensamt lägga pussel”

Med stort intresse har jag följt debatten om Ölands fornborgar och deras ursprung och funktion.

Frågan om krenelering eller inte när det gäller Eketorp är ju ingalunda ny. Diskussionen var omfattande när borgen började restaureras.

Författaren Anders Johansson menar att det ”känns fel” när man står på avstånd och ser detta murverk höja sig över alvaret.

Det ligger onekligen en poäng i detta, att tillmäta känslan en betydelse även om den kanske inte kan räknas till det vetenskapligt belagda. I många år, och efter noggranna studier av Ölands fornborgar, var jag själv inne på samma linje. Det kändes på något outgrundligt sätt ”fel”.

Kanske beror det hela på vår oförmåga att sätta oss in i en avlägsen tid, och förstå det vardagliga livet på Öland för 1000-1500 år sedan.

Efter åtskilliga år av överväganden har jag personligen ändrat uppfattning när det gäller fornborgarnas murar. Det enda rimliga är att anta att murarna varit krenelerade, troligen i likhet med det sätt som man valt på Eketorp.

Det handlar om logik. Människorna som bodde i eller försvarade borgarna var av precis samma skrot och korn som vi själva. De reagerade likadant på beskjutning som vi själva skulle ha gjort; Inför en skur av pilar, ett kastat spjut eller stenar från en belägringsmaskin är den direkta instinkten att snabbt söka skydd. En helt slät mur, utan krenelering, är synnerligen opraktisk, eller rent av farlig för försvararna om de envisas med att stå kvar i pilregnet och försvara borgen.

Nu är ju strängt taget den här diskussionen en strid om påvens skägg. Det finns betydligt mer intressanta frågor att fundera över när det gäller borgarna, vilket Kurt Lundgren också varit inne på i Ölandsbladet. Framför allt skulle man vilja veta hur borgarna verkligen användes, vem som bodde där, och hur hoten utifrån verkligen såg ut. Eftersom jag själv, liksom Anders Johansson och Kurt Lundgren, bara tillhör de någorlunda bevandrade icke-arkeologerna, står det mig fritt att sitta och fundera, givetvis med vederbörligt stöd av de fakta som efter hand kommit i dagen vad gäller borgarna.

Kurt Lundgren för fram en rad goda synpunkter på vad borgarna rimligen bör ha använts till, och hittar på logiska grunder en hel rad funktioner, troligen i olika skeden av historien. Min egen, mest omtumlande upptäckt på senare år, är att Öland faktiskt har levt ett eget liv, långt innan Sverige var uppfunnet som land. Det öppnar ofantliga möjligheter till tolkningar och spekulationer om borgarna, och nytt stoff dyker ständigt upp.

Ytterst intressant är historieprofessorn Dick Harryssons läsvärda bok ”Gud vill det” om korstågen. I boken ägnar Harrysson ett särskilt kapitel om de hittills ganska okända korstågen i Östersjön på 1100-talet. I detta stora innanhav var Öland ett attraktivt byte med gott strategiskt läge. Harrysson finner det också styrkt att hedniska sjörövare från södra Östersjökusten haft åtminstone ett fäste på Öland under denna tid.

Kanske är detta förklaringen till det egendomliga läget för Sandby borg?

Det danska inflytandet över Öland kan inte heller nog poängteras, i synnerhet under den tid då Gotland var danskt och Öland bör ha spelat en viktig roll i maktkampen i Östersjön.

Ölänningen präglas ännu i dag av sin avoghet och misstänksamhet mot ”allt” från fastlandet. Det sitter djupt, djupt, och förundrar alla som liksom jag själv är ”utsocknes”. Det är nog troligt att denna egenhet har sina rötter i heden tid när Öland var en egen ö med människor som fattade sina egna beslut och var beredda att möta alla försök att inlemma ön i en centralmakt med åtföljande fogdar och reglementen.

Det är knappast någon slump att de öländska kyrkorna började byggas ungefär samtidigt som de gamla fornborgarna åter togs i bruk runtom på ön. Tiden för Ölands kristnande skymtar i töcknet som en tumultartad period av maktkamp mellan kristendom och hedniskt inflytande, mellan lokala byhövdingar, vendiska sjörövare, danskar, svear och andra som ville försäkra sig om inflytande.

Men - borgarna byggdes ju långt tidigare! Hässleby borg var en gårdsborg redan på 200-talet. En efter en har borgarna undersökts, även om det skett i blygsam skala. Men fortfarande ruvar de på det mesta av sina hemligheter. Där finns Vedby borg med sina försvarsmurar söderut på en landtunga. Ismantorp med sina nio portar, Triberga - en handelsstation vid en urgammal väg mellan östra och västra Öland? Träby borg som fått en helt unik utformning av dunkelt ursprung.

Här finns att fundera på - mer än kreneleringen i Eketorp. Låt oss gemensamt lägga pussel!

Thorsten Jansson