Kulturskolan är guld värd
Själv började jag tidigt 80-tal på dåvarande Borgholms musikskola med att spela blockflöjt som traditionen bjöd. Efter det grundläggande året fick man möjlighet att välja ett annat instrument. Jag hade alltid drömt om att spela piano, men konkurrensen var stor och till min besvikelse fick jag tvärflöjt i stället. Tack vare min lärare Gunilla Rylanders glädjefyllda och inspirerande lektioner fortsatte jag ändå med flöjten, år efter år och spelar än idag. Kära Gunilla, så många som genom dig hittat spelglädje och som sedan i sin tur spridit det vidare. Du är guld värd!
Tack även till Yvonne Peterson som ledde kören. Jag led av scenskräck en period men att sjunga tillsammans ger en sådan fantastisk känsla av stöd och samhörighet vilket gör att man vågar utmana sig att till och med sjunga solo. Stort tack till Stefan Hjertqvist, en då nyutexaminerad och entusiastisk musiklärare som lärde mig musikteori, musikhistoria samt inspirerade att utforska andra musikstilar än då rådande populärmusik. Adolphe Sax är för evigt inpräntad i mitt minne.
Jag har också många glada och tokiga minnen från Borgholm Big Band, ungdomsorkestern det svängde om. Tack underbare P-O Rylander som ledde oss med mild pondus. När andra ungdomar hängde i sporthallen eller drev på stan hade vi lyckliga BBB:are spelningar på Strand Hotells konferenser. Vi lärde oss lagarbete på högsta nivå och fick uppleva resor både när och fjärran med denna brokiga men hjärtliga storbandsfamilj.
Musiken och kultur är språk som förenar unga och gamla, över alla gränser. Jag är oerhört glad att kommunen inser Kulturskolans värde så att den fortsätter utbilda och utvecklas. Hurra för för de 50 första åren!
Erika Magnusson
som på grund av bristande simultanförmåga fortfarande inte kan spela piano, men har en dotter som kan - tack vare Kulturskolan i Mörbylånga
