”Kanske dags att dela upp ön i små gnällkommuner”

Två stora statliga "ingripanden" som väsentligt bidragit till "utarmningen" av Södra Öland har varit järnvägens nedläggning samt upphörandet av odlingen av sockerbetan som "skyddsgröda". Genom det senare kom nerläggningen av Mörbylånga Sockerbruk som ett brev på posten och därmed samhällets "sotdöd" där Coop-Konsum är de senaste att ha lämnat. Svenskt socker blev en Dansk angelägenhet.

Tredje stora "utarmningsfaktorn" är mjölk- o. köttindustriens drivande till allt "rationellare" lantbruk där våra duktiga bönder alltjämt blir färre till antal men med större enheter att bruka. Ett av öns största ligger så långt söderut det går att komma, ett rationellt och välskött lantbruksföretag men inte med speciellt stor påverkan på en ökad inflyttning eller fler butiker, eller fler skolor o dagis, eller fler bussturer osv, osv,. Så ser det ut med de regler samhället spelar efter i vår tid.

Min egen släkt är ett typexempel härpå. Farsans Morfar och Mormor, Nanny o. August Andersson kom till Björnhovda 1872 som arrendebönder. Genom idogt arbete blev de egenägare till två fastigheter samtidigt som barnaskaran totalt bestod av sju ungar.

Min farmor, Anna, tillsammans med farfar Axel hamnade slutligt i Färjestaden av som man sa "Guds Nåde". Jordbruken i Björnhovda kunde inte försörja hela släkten, några blev kvar i Björnhovda medan övriga skingrades. Genom farsans generation och hans syskon och kusiner späddes flyttande ytterligare ut. Vi är några sysslingar som än bor kvar i och kring Färjestaden då här erbjöds möjlighet till arbete och boende i den dåvarande Torslunda kommun.

Med ytterligare generationsväxlingar och färre möjligheter till utkomst på Södra Öland växte Färjestaden i raketfart i slutet på 1960-talet. Efter brons tillkomst vilket även det "skylls" på Färjestaden att den ligger där den ligger, har samhället exploderat och byggt sig ur sina gränser in i byar som Saxnäs, Möllstorp och inte minst Runsbäck vilka i dag får lyda till namnet Färjestaden.

Att bron hamnade där den är baserades helt på geologiska och byggekonomiska beräkningar då här var det grundaste stället med den fastaste botten, en berggrundsbotten som sträcker sig långt in i, eller från, det Småländska höglandet.

Vid kommunsammanslagningen mellan Torslunda och Mörbylånga hade (s) i Torslunda förslaget om en sammanslagning med Kalmar i stället för Mörbylånga.

Månne hade det då varit tyst med "färjsestadsgnället" uti i byarna och långt upp i fastlandet. Men hur en kommunala ekonomi hade sett ut för Södra Öland vågar man knappt sia om.

I den nu av Stefan Carlsson pågående "utredningen" om "Öland en kommun" har det klart sagts ifrån att någon sammanslagning med fastlandet blir det inte. Däremot har man totalt missat att det kanske åter är dags att dela upp ön i små "gnällkommuner" som i forna da´r. Det kanske hölls tyst med dumheter då.

Vänligen!

Per-Ola Torgny Nilsson