Insändare: ”Vi behöver få tillbaka en partipolitiskt obunden kyrka”

Genom makten över pengarna vill partiet styra verksamheten. Det blir arbetarkommunen och partikansliet som bestämmer och centraldirigerar. Men vi har ingen statskyrka längre! Och så vill Margaretha Lööf Johanson ”kroka arm med Kamrat Jesus”. Vem är det som ska bestämma färdriktingen under den armkroken? Låter hon Jesus leda sig på andra vägar än partiprogrammet? Eller är det han som skall reduceras till att rätta in sig efter partiet? Är armkroken ett försök att kidnappa honom för de egna partiintressena? Margareta Lööf Johanson citerar den gyllene regeln ur bibeln. I koranen står det samma sak, att ”ingen är troende förrän han önskar det samma för sin broder som han önskar för sig själv.” Vill Magaretha Lööf Johanson kroka arm med Muhammed också? Vad säger muslimerna om det? Eller går hon och det socialdemokratiska partiet respektfullt in under kyrkans trosbekännelse att Jesus inte är en politisk kamrat utan ”sann Gud, som för vår salighets skull har stigit ned från himmelen och blivit människa” ? Så står det i trosbekännelsen. En kristen krokar inte arm med Gud , utan ödmjukar sig och ber till honom om nåd och frälsning – sedan tar Jesus upp henne i sin famn. Skulle den socialdemokratiska partikongressen och verkställande utskottet göra detta till sitt program kan jag tänka mig att rösta på partiet i kyrkovalet. Men det är än så länge tydligt att man istället vill göra kyrkan till partiets släpvagn som har att finna sig i färdriktningen och fråga partiet om vägen framåt och lov att åka där. De exempel Margaretha Lööf Johanson tar är tydliga exempel på det. Tack för ditt klargörande inlägg. Du har demonstrerat varför partipolitiken måste bort från kyrkan. Vi behöver få tillbaka en partipolitiskt obunden kyrka med Jesus i trons centrum, inte som armkrok till det ena eller andra partiet.