Insändare: Ner kommer man alltid!
Ett minne som så tydligt etsat sig fast i min uppväxt var mammas uttryck när vi vid ett tillfälle skulle flyga med flygplan till norra delen av Sverige. I själva verket skulle jag kanske varit mer nervös för vad mitt liv kom att präglas av men i denna stund var jag rädd. Rädd för att kliva på planet och nervös för att aldrig mer få komma tillbaka hem. Min så självklara och till sinnet svart vita uttrycksfulla mor öppnade munnen och meddelade att - Bekymra dig inte för det du. Ner, det kommer man alltid!
När jag nu nästan 40 år senare står i en situation med minnen från min mor som nu måhända vara i en motsatt miljö med vatten och vårt vackra Öland med böljande vågor runt oss så slår mig tanken: Skulle man någonsin kunna vända på uttrycket som framkom gällande flygplan och tänka runt en miljö med vatten – Upp, kommer man alltid?
Vågat och uttrycksfullt kan jag nästan garantera att man inte kan det för det är en förödande statistik som talar mot, att alla, långt ifrån just kommer upp. Vi måste tänka till. Det här är en förmåga som kräver träning och åter träning. En förmåga som kräver underhåll.
En träning som vi inte ges förutsättning till att varken hantera eller bemästra. Varje år susar någon bekant förbi med en förtvivlan om att de återigen inte fått plats på simskola. Alla platser är bokade och trycket är högt. Bokningar via telefon överbelastar systemen i Borgholm, Kalmar och Nybro. Och så vi, i Mörbylånga kommun som står utan möjlighet till en simhall. Min kära mors uttryck att “ner kommer man alltid” skulle även kunna vara rätt så tillförlitligt även i denna miljö och endast med ett önsketänk vill vi annorlunda - för det är väl förmågan att komma upp vi så innerligt önskar att alla skulle kunna.
Hur kan vi i Mörbylånga kommun ge förutsättningar för det? Hur kan den lilla människan i ett större sammanhang påverka ledare och politiker att uppmärksammas på statistikens bistra siffror som blinkar rött. Nu står vi inför en lång annalkande sommar med långa ledigheter, soliga varma dagar och välfyllda badstränder. Kan vi enas om att vi måste kraftsamla oss och skrida till verket för att motverka statistiken? Statistiken som varje år förmedlar så otroligt många olycksfall i en miljö med vatten. Vatten som omger oss oavsett vilket väderstreck vi än vänder oss mot här på Öland.
Tänk om Mörbylånga kommun kunde investera i möjligheten att ge alla en chans att lära sig simma. Att starta en diskussion och omfamna möjligheten av en byggnation av en simhall. Tänk om dessa siffror vid något tillfälle blev mindre röda. Tänk om jag någon gång kunde få möjlighet att släppa tanken på att – Ner, det kommer man alltid. För våra barn och för vår framtid i en kommun med framtidsvisioner och stor tillväxt.
Mia Sjöberg, pedagog och undervisande simlärare, Smaragdskolan åk 6
