Insändare: Hur står det till med personalpolitiken i Mörbylånga kommun
Kommunens införande av så kallade hälsoscheman och rätten till heltid håller helt på att gå över styr på bekostnad av personalens hälsa och arbetsmiljö. Mottot har blivit bland chefer och andra styrande att utnyttja personalen till max och flytta runt dem där det behövs just för stunden, med sk resurspass. Vad personal och omsorgstagare tycker om detta är det ingen som vill lyssna på. Nej, vi är bara ”huvuden” som flyttas runt och de äldre får träffa nya obekanta ansikten. Personalen ses som en resurs att utnyttja i stället för att vara något som man investerar i. Kontinuitet, lära känna de gamla och att veta hur just sina omsorgstagare vill ha det, verkar vara mindre viktigt. Påtalar man detta får man bara en klapp på huvudet och höra att det inte stämmer. Pengarna styr fullständigt!
Det visar på dåligt insikt och en nonschalans från kommunens sida. Personal ligger sömnlösa om nätterna, oroar sig för vart man ska hamna, sjukskriver sig eller i värsta fall säger upp sig. Rotation bland personalgrupper, där man säger upp sig från en arbetsplats i förhoppning att man ska få det bättre på ett nytt ställe visar sig dock vara en utopi. Det enda det leder till att det blir en rockad bland befintlig personal - ytterst få ny personal kommer till i verksamheten. Att personalgrupper förändras hör till men inte på detta sätt som sker nu. Den ”gamla personalen” på arbetsplatserna med lång erfarenhet ska hela tiden lära upp ny personal samtidigt som man ska göra sitt jobb till 100 procent. Att ständigt behöva kolla sin privata mobil på sin lediga tid och invänta ett besked från arbetsgivaren vart man ska vara är bara det ett stressmoment. Hur man sedan ska ta sig till respektive ställe för arbetstagaren, bryr sig inte arbetsgivaren ett skvatt om. Att få en bokning när arbetsdagen redan har börjat till en annan arbetsplats förutsätter att man kör med privata bilar på arbetstid.
Lägg till sen att man har minutstyrda arbetsscheman där allt ska klockas samt registreras och händer det något utöver det vanliga så blir man sen och påverkar dagens schema. Ständig nedkortning av tider ute hos omsorgstagarna för att det ska gå att få ihop en arbetsdag har satts i system. Till detta kommer hela tiden nya uppgifter som vi blir delegerade att göra under förutsättningar av noll tid. Många är trötta, besvikna och rycker håglöst på axlarna åt eländet. Det finns snart ingen glädje kvar.
Kommunen har den sista tiden gått ut i media med att man vill vara en bra arbetsgivare och man ska satsa på personalen, då är det på tiden att ni lyssna på er personal. Det räcker inte att införa rätten till heltid, arbetsskor eller höja ett friskvårdsbidrag - det får inte ske på bekostnad av personalens hälsa. Utan personal har ni ingen omsorg eller är tanken att ni själva ska göra jobbet den dagen då det inte finns några som orkar?
Har ni ingen självransakan och frågar er varför det är sådan omsättning på personal ute på arbetsplatserna och sjukskrivningarna ökar? Varför stannar inte vikarierna kvar inom omsorgen utan ser bara det som ett tillfälligt arbete för att jobba ihop lite pengar för att sedan läsa till något helt annat? Hela förvaltningen genomsyras av att passar det inte så byt jobb!
Ni kommer aldrig lyckas rekrytera personal om ni inte är villiga att göra rejäla satsningar som främjar personalens situation. Inför varje sommar blir det bara svårare och svårare att få tag på vikarier. Att erbjuda pengar för att avstå semester under sommarmånaderna är knappast något som lockar. Ni kan inte skylla på att det är svårt att få tag på personal pga pandemin. Detta har varit ett stort problem i många år och blir bara värre och värre för varje år som går. Tänk om - tänk rätt och våga möta och ta till er vad er personal upplever. Att de gör ett så fantastiskt arbete trots så dåliga förutsättningar är näst inpå ett mirakel.
En besviken undersköterska
