Insändare: Glömmingeskolans rektorn har helt fel

”Det finns inte en rektor i världen som fattar beslut som man ser försämrar skolan” säger Helena Djukanovic som var rektor i Glömminge fram till sommaren. Det tas dagligen beslut av rektorer i det här landet som försämrar elevernas undervisning. Inte minst hennes eget beslut för Glömmingeskolans elever. ”Kvaliten är alltid viktigast” fortsätter Helena D. Hon hänvisar till att andra skolor har gjort liknande omorganiseringar där man går från klass till undervisning i en hel årskurs.
Publicerad 4 november 2020
Detta är en insändare i Ölandsbladet. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
”Mörbylånga har ett långt förflutet som en av Sveriges bästa skolkommuner, men halkar längre och längre ner på Lärarförbundets skolrankning”.
”Mörbylånga har ett långt förflutet som en av Sveriges bästa skolkommuner, men halkar längre och längre ner på Lärarförbundets skolrankning”.

Jag vet också att man gjort liknande på andra ställen, men det har knappast varit en kvalitetshöjning för eleverna utan tvärtom. Så varför har man inte tagit lärdom av detta. Överhuvudtaget verkar inte heller skolchefen insatt i vad skolforskningen säger, i så fall hade man inte ens kommit på tanken att ha 34 barn i en ”klass 1”.

David Idemark konstaterar ett ”det optimala är 45 till 50 elever i en årskurs, då blir det ekonomiskt möjligt att dela upp den i två klasser”.

Nu börjar vi närma oss den egentliga orsaken till ”Glömmingemodellen”. Det innebär att man som förälder kan ha sitt barn i en undervisningssituation tillsammans med 48 andra barn.

Att man sedan börjar blanda äpplen och päron gör inte saken bättre. För det är precis det man gör när man försöker framhålla hur många tjänster som finns i varje årskurs. Det är nämligen helt irrelevant. Utbildade legitimerade lärare är det som ska räknas inte annan typ av personal. Dessutom så spelar det ingen roll hur många vuxna det är i ett klassrum när barnen är för många. Det är elevtalet som sätter gränsen helt enkelt. Ur ekonomiskt perspektiv är det billigare att ha mindre klasser, vilket borde vara uppenbart.

Redan i en klass med 15 elever finns det stora nivåskillnader som är en utmaning för läraren. Finns det sedan särskoleintegrerade elever, eller elever med någon funktionsnedsättning så är utmaningen total. Lägg där till elever som är lättstörda, mobiltelefoner och problem som uppstått på rasten som ska lösas. Ska man då undervisa 30-35 elever som kommer att spridas ut över en större så att alla ska kunna se och höra så är det än mer press på läraren. Eleverna får mindre stöd, utmaning och mindre talutrymme och uppmuntran. Stressen ökar för vissa elever och andra kommer kanske till och med bli utsatta för mobbing.

Detta kommer snabbt att leda till försämrade betyg för eleverna och en personal som inte orkar.

Mörbylånga har ett långt förflutet som en av Sveriges bästa skolkommuner, men halkar längre och längre ner på Lärarförbundets skolrankning.

Hur ska kommunen i framtiden kunna rekrytera legitimerade lärare till en försämrad skola, sämre arbetsmiljö och låga lärarlöner? För frågan är om dagens lärare kommer att finnas kvar.

Eller är det så att man ska ”skrämma” iväg våra elever till friskolorna, så att man blir av med lite elever. I så fall kommer det ta på ekonomin, eftersom de så kallade friskolorna är skattefinansierade och tar med sig en skolpeng direkt.

Kommunen vill satsa på bostäder i Glömminge, man har projektet Kraftsamling Sydöland, lanskapsutvecklare, näringslivschef och lite till, allt för en levande landsbygd där folk vill bo och arbeta. Men man har tydligen glömt att bra barnomsorg och skolor står högt i kurs för många som väljer att bo i kommunen.

Vi har fått betalat högre kommunskatt, det tillsätts fler och fler tjänster i kommunhuset, det omorganiseras och pengar rinner iväg åt alla håll och kanter och ändå finns det inte pengar till skolan. Ett märkligt fenomen som våra politiker kanske skulle kunna ge svar på.

För pengar finns men frågan är vad man använder dem till!

Yvonne Nilsson leg.lärare