Insändare: Ett hållbart fiske och en levande landsbygd
När fiskekvoterna för sill och strömming dras ner måste det enbart belasta det industriella fisket. Det är inte smart att Östersjön dammsugs på fisk för att det ska produceras fiskmjöl som blir till mat åt minkar och foder åt norsk lax.
Just nu prioriteras vinst före ett hållbart och långsiktigt fiske. Om detta inte förändras i grunden kommer det inte att finnas något kustnära fiske kvar och inte heller den förädlingsindustri som finns runt fisk utefter våra kuster.
Sverige äger inte ensamt frågan om fisket, utan beslut om bl.a. kvoter tas i EU. Samtidigt är det nödvändigt att länder som delar hav gemensamt tar beslut som leder till ett mer hållbart fiske och därför är samarbeten runt bl.a. Östersjön avgörande för att få en långsiktig och hållbar balans. Det är nödvändigt att regeringen inte betraktar EU-samarbetet som ett svepskäl för att inte agera och ligga i framkant och trycka på för en kraftfullare fiskeripolitik i EU.
Ett av Sveriges miljökvalitetsmål är Hav i balans samt levande kust och skärgårdar. Det är också ett av målen som Naturvårdsverket bedömer att Sverige inte kommer att nå med nuvarande utveckling.
Levande kustsamhällen innebär möjligheter för människor att bo och arbeta på landsbygden och i våra samhällen längs kusten. Ett småskaligt fiske är därför också en landsbygdsfråga. Det är inte rimligt att några enskilda fartyg står för en så stor andel av fisket medan flertalet får dela på en betydligt mindre del av beståndet. Det är inte en rättvis fördelning, men så går det när marknadskrafterna får råda. Ett småskaligt fiske är oftare mer hållbart och går oftare till direktkonsumtion, till skillnad från industrifisket som lämnar stora delar av fångsten till fodertillverkning i Danmark. Vänsterpartiet vill se en jämnare fördelning av en resurs som i slutänden är vår gemensamma.
Anders Kalin
Anders Wassbäck
Vänsterpartiet i Mörbylånga
