Insändare: Distansundervisning kan innebära genombrott för skolans digitalisering
Datorer och lärplattformar förekommer i relativt stor omfattning, men de har ännu inte funnit sin genuina plats i skolans undervisning. Det finns säkert många skäl till detta, bland andra följande:
• Uppkopplingar som ständigt fallerar.
• Lärplattformar som inte tillgodoser lärarnas prioriterade behov utan snarare ger läraren merarbete.
• För litet antal tillgängliga datorer och lärplattor.
• Bristen på kvalitetsgranskade digitala lärresurser.
• Läroplanens snuttifiering av undervisningen genom de precist formulerade kunskapskraven.
• Läromedelsföretagens oförmåga att producera moderna läromedel. De digitala heltäckande läromedlen framstår som kopior av de analoga.
• Kompetensutveckling för lärare vad gäller användning av digitala lärverktyg i undervisningen saknas i stor utsträckning.
Ovanstående resulterar inte sällan i traditionell undervisning där kreativ användning av digitala lärverktyg knappast ryms. Många elever upplever sådan undervisning som omodern och tråkig; de blir frustrerade och stressade, vilket leder till oro och stök i klassrummen. Den nu uppkomna situationen, som innebär mer av distansundervisning, ger lärare och elever utmärkta tillfällen att testa nya upplägg.
En fördel med distansundervisning kan vara att störningarna blir färre och att elevens koncentration därmed förbättras, vilket gynnar såväl reflektion som fördjupning. De arbetsuppgifter som läraren på distans tilldelar eleven kan med fördel mera ha karaktären av undersökande och utredande.
Läraren kan introducera uppgiften i ett filmat inslag med genomgång av de förutsättningar som gäller för arbetet samt vilka förväntningar som finns på elevens prestation. Eleven får erfarenhet av målmedvetet sökande efter information för att berika sina kunskaper. Här kan läraren bistå med råd om kritisk granskning av källor och innehåll.
Många av uppgifterna kommer rimligen att redovisas i skrift, vilket innebär att eleven ges tillfälle att skriva texter under längre tid och med större omfång än vad som vanligtvis förekommer i klassrummet. Alternativt kan eleven redovisa uppgifter i tekniskt mer avancerade format, som till exempel filmer med egenhändigt framställda stilla eller rörliga bilder och/eller muntligt anförande.
Lärarens feedback med formativ bedömning bör som alltid anpassas till uppgiftens innehåll och den enskilda elevens behov. Ibland kan en dialog via Facetime, Skype eller motsvarande vara på sin plats. Andra gånger är kanske en skriftlig kommentar att föredra. Givetvis är en kombination av muntlig och skriftlig formativ bedömning det bästa tillvägagångssättet, men tiden tillåter inte alltid detta.
Läraren ges nu bättre tillfälle att låta den formativa bedömningen bli vad den egentligen alltid borde vara, nämligen en vägledning för elevens fortsatta studier, och inte en betygssättning som av eleven kan upplevas som summativ och därmed leda till såväl stress som ångest och oro.
Praktiserandet av distansundervisning kan sannolikt ge oss värdefulla erfarenheter av hur skolan, med hjälp av digitala lärverktyg kan åstadkomma en ännu bättre undervisning.
Rolf Ekelund, filosofie magister, utbildad ämneslärare
