GDPR Illustration

Ta del av vår integritetspolicy

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat vår integritetspolicy så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Insändare: Biologiska mångfaldens enfald

Öppet brev till Trafikverket och Länsstyrelsen i Kalmar län.
Insändare • Publicerad 16 november 2021
Detta är en insändare i Ölandsbladet. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
”På Öland – och i stora delar av almarnas övriga utbredningsområde på fastlandssidan - bedöms däremot ända upp till nittio procent av träden redan vara döda”.
”På Öland – och i stora delar av almarnas övriga utbredningsområde på fastlandssidan - bedöms däremot ända upp till nittio procent av träden redan vara döda”.Foto: Roland Andersson

År 2005 upptäcktes almsjukan på Gotland för första gången. Fram till 2019 har man fällt 62 000 angripna träd på ön – allt i enlighet med Skogsstyrelsens och SLU:s (Statens Lantbruksuniversitet) motto, såsom det kan utläsas: /Spåra upp och fäll omgående de sjuka träden och förhindra fortsatt spridning av almsjukan genom snabb destruktion/förbränning av de angripna träden/

Idag finns ca 2,5 miljoner almar fortfarande kvar på Gotland. Med hjälp av bland annat EU-medel har man målmedvetet kunnat bedriva denna förvisso kostsamma men likväl framgångsrika räddningsinsats. Det gör att man fortfarande kan beskåda och njuta av ett jättebestånd friska almar och samtidigt glädjas över den unika biologiska mångfalden i och kring almträden. Vi får hoppas att engagemanget och pengarna räcker så att träden även fortsättningsvis kan skyddas mot nya attacker från almsjukan och vem vet - kanske hinner almarna självmutera på ön så att motståndskraftiga träd mot almsjukan på sikt växer upp.

På Öland – och i stora delar av almarnas övriga utbredningsområde på fastlandssidan - bedöms däremot ända upp till nittio procent av träden redan vara döda. Karin Wågström, skogskonsulent vid Skogsstyrelsen, som sedan länge är djupt involverad i arbetet med att rädda almarna på Gotland säger att man mer eller mindre har gett upp hoppet om att kunna rädda almbeståndet på Öland och på fastlandet. Slaget tycks således redan vara över. Men hur har det gått till och vilka bestämmer - egentligen? Detta bl. a har jag nyligen tagit upp i en anmälan till polisen riktat mot Trafikverket, Länsstyrelsen och Mörbylånga kommun avseende den numera riksbekanta almträdsallén längs med riksvägen i Albrunna på Sydöland. Hittills har anmälan bemötts med total tystnad från samtliga berörda inklusive polisen.

Om vi håller oss till Albrunnaallén så tillämpar Trafikverket och Länsstyrelsen en förbryllande metod vid sin hantering av almsjukan. Tillvägagångssättet strider i vart fall direkt mot Skogsstyrelsens och SLU:s entydiga rekommendationer, jfr ovan.

Trafikverket har - med länsstyrelsens tillstånd - redan för flera år sedan tagit ner ett större antal döda träd i allén. Samtidigt lät man tyvärr många hel- eller halvdöda träd stå kvar. De nedtagna träden har heller inte kapats ända nere vid roten utan 4 - 5 meter höga stammar har lämnats kvar. Som skäl för detta har framhållits att den biologiska mångfalden gynnas. Olika insekter, djur och fåglar sägs trivas i denna tillskapade förruttnelsemiljö. Undertecknad betvivlar inte för ett ögonblick dessa uppgifter. Det bör dock särskilt framhållas att detta resonemang – till skillnad mot den tillämpade metoden på Gotland - bygger på idén att man aktivt försöker ersätta en gammal almträdsbiotop med en helt ny biologisk miljö i form av en förruttnelsebiotop baserad på döda almträd. Om detta är att gynna ”den biologiska mångfalden” överlåter jag åt de lärde att bedöma.

Tyvärr är dock det stora problemet i sammanhanget ännu allvarligare och av en helt annan karaktär.

Almsjukan sprids huvudsakligen av en skalbagge – den s k almsplintborren – som flyger runt och mumsar i sig löv i de friska trädens trädkronor. Även almträdens rötter kan sprida sjukdomen. Skalbaggen bär med sig almsvampsporer från de redan angripna träden där skalbaggen växt upp och förökat sig. Det är själva svampen som dödar träden. Notera att de angripna träden dör mycket snabbt, ibland inom några veckor upp till något eller några år efter angreppet. De kvarlämnade träden och stubbarna i Albrunna, där skalbaggarnas larver övervintrar under barken i de murkna träden till nästa säsong, utgör således rena barnkrubban för smittspridande skalbaggar. De förökar sig i de sjuka och döda träden och svärmar därefter vidare i hundratusental, ja säkert i miljontal, och attackerar de friska träden. Det är för att förhindra just denna utveckling som Skogsstyrelsen och SLU rekommenderar snabb förbränning av de angripna träden.

Genom den metod som idag tillämpas i Albrunnaallén har beslutande myndigheter på ett skicklighet sätt gynnat tillväxten av den fruktade skalbaggen och därmed mycket effektivt påskyndat spridningen av svampsporerna. Vill man ta död på träden i allén och dessutom sprida smittan vidare över ön så fort som möjligt lär det inte finnas någon metod som skulle kunna vara mer effektiv än den som myndigheterna bedrivit i Albrunna.

OK! Slaget tycks ändå redan vara förlorat. Låt alla almarna dö ut så snabbt som möjligt. Loppet är kört. Nya förruttnelsemiljöer berikar en ny biologisk mångfald. Jag köper hela detta resonemang i princip. Men låt då detta ske utan att trafikanterna dagligen– inte minst vi fåtaliga fastboende som tappert försöker hålla ställningarna nere på Sydöland - tvingas agera offerlamm vid färd genom allén där vi måste upptäcka farorna mer uppåt träden än längs vägbanan! Det är detta som är den springande punkten i sammanhanget. Vi vill absolut inte spela rysk roulett vid färd genom allén. Det är inte därför som vi pliktskyldigt betalar skatter och avgifter till myndigheterna. Vi vill också ha och kräver stor säkerhet på vägarna som vi nyttjar.

Ta därför omgående ner VARTENDA almträd i allén så att riksvägen kan trafikeras utan minsta risk. Träden är stendöda och kan falla ner när som helst. Även myndigheterna förväntas kunna inse vad som skulle ske om t. ex ett gäng tävlingscyklister eller skolbussen får ett träd över sig.

Det kan antas att det idag finnas långt över en miljon almträd kvar på Öland. 90 procent av dessa är enligt uppgift redan döda. Att då ens drista sig till att hävda att den biologiska mångfalden på ön äventyras om almarna tas ner i just Albrunna framstår kort och gott som ett synnerligen enfaldigt och syniskt svepskäl samtidigt som den tillämpade avverkningsmetoden naturligtvis är förödande utifrån ett trafiksäkerhetsperspektiv.

Mot bakgrund av argumenten ovan kräver jag och 100 andra bofasta på Sydöland (snabb namninsamling) av Trafikverket och länsstyrelsen:

• att samtliga träd utmed allén omgående tas ner.

• att inblandade myndigheter utan dröjsmål lämnar besked om exakt vilken vecka – i år!! – som träden kommer att tas ner så att vi kan planera våra liv här nere utifrån förekomsten av trafiksäkra vägar.

• att myndigheterna agerar i enlighet med Lagen om skydd mot olyckor och utan minsta dröjsmål bl.a. sätter upp egna varningsskyltar vid norra och södra änden av allén.

• att trafiken av säkerhetsskäl enligt nämnda lag omgående läggs om så att allén ej kan trafikeras förrän samtliga träd är nedtagna.

• samt att mina för några veckor sedan uppsatta skyltar återlämnas till mig, försåvitt de tagits ner av myndigheterna eller av dem anlitad uppdragstagare.

Vi förväntar oss skyndsamt bemötande av berörda myndigheter i denna angelägenhet.

Claes Elinder, Grönhögen

Fotnot: Faktauppgifter i texten hämtande huvudsakligen från nätet