”Hur kunde det bli så här?”

INSÄNDARE

Någonstans i den nästkommande meningen är det på plats med en svordom. Hur har kommunstyrelsen i Mörbylånga kommun tänkt när de, för det första, tror sig lösa Färjestadens akuta dagiskris med ett daghem i Skogsby och, för det andra, låta barnen dela rastgård med psykiskt sjuka människor? Lätt drar man slutsatsen att det inte har tänkts alls.

Skogsbygården dömdes ut som äldreboende för lite drygt fyra år sedan, sista patienten lämnade Skogsby för det nybyggda äldreboendet i Färjestaden för snart ett år sedan. Bland annat underkändes ventilationssystemet. Nu ska Skogsbygården rädda all den synnerligen bristfälliga framförhållningen inom Mörbylånga kommun. Dagis, fritids, hemtjänst och psykiatrin – alla skyfflas de in i Slaskbygården, förlåt Skogsbygården.

Med tre månad kvar tills våra 30 barn i Färjestaden ska börja dagis har Mörbylånga kommun fortfarande ingen godtagbar lösning för krisen inom barnomsorgen. Vi ska alltså skjutsa våra barn kors och tvär genom Färjestaden och Skogsby, äldre barnet till Färjestadens skola och det yngre till Skogsbygården, för att sedan vid hämtningen göra om samma procedur vid hämtningen med tillägget att då också köra vidare mot innebandy- och fotbollsträningar. Ja, just det, där emellan ska det också hinnas med att jobbas... Någon cykelväg finns där inte. Och det är klart köra Vätternrundan två gånger om dagen fem gånger i veckan kräver sin man och kvinna.

Och med all respekt för att vem som helst kan råka ut för psykisk ohälsa, vi vill inte att våra ett-åringar delar lokaler och rastgård med psykiskt sjuka människor. Det är förstås helt oacceptabelt. För jösse namn, se nu till att ordna upp den här soppan. En tomt eller ett grönområde i Färjestaden med en modul, i väntan på en helhetslösning. Bums! Den medlem av Mörbylånga kommuns kommunstyrelse som är av en annan åsikt bör vänligen meddela detta öga mot öga till oss svikna barnfamiljer!

Oroliga mammor och pappor