Färjestaden återbesökt, 20 år sedan sist

Insändare • Publicerad 13 augusti 2013

Det Färjestaden jag växte upp i på sjutti- och åttitalet var en klämd by. Klämd mellan Kalmar som erbjöd arbetsplatser och uteliv och Borgholm som var stora turistmagneten sommartid. I Färjestaden kunde man gå i skola i till sjuan, men åttan och nian (samt Systembolaget) låg i Mörbylånga.

I hamnen kunde man meta abborrar från rostande betongfundament och färjeramper som stod där likt minnen från fornstora dagar. Ville man bada var det garanterat turist-fritt.

I år börjar semestern med att jag tar ungarna med till föräldrahemmet i Färjestaden för att hälsa på hos farmor och farfar.

En kväll skall vi på cirkus. På väg ner till Granudden hamnar vi på storgatan i en lång karavan av veteranbilar och traktorer. Restaurangernas uteserveringar är fulla. Det är arrangemang på Skansen (var det allsång?!) och väl framme finns ingen parkeringsplats. Jag fattar ingenting.

En stor pool finns för de som inte vill njuta av en iordninggjord sandstrand. Vi hör livemusik från hamnplan, och kan köpa lokalt producerad gourmetglass som konkurrerar väl med gatukökets klassiska mjukglass.

Min bror och hans fru är också ute, de har fått barnvakt (farmor och farfar igen..) och skall på restaurang på tu man hand. De har av förståsigpåare fått rådet att stanna i Färjestaden; ”man behöver liksom inte åka någon annanstans längre”. De har svårt att få bord. Tillslut lyckas de, och de blir inte besvikna över maten som serveras.

Eftersom trafiken som går över bron står still, är färjan full av folk. Och längsmed den renoverade piren, som förr var hårt ansatt av väder och vind, badar massor av turister, och ingen missar chansen att ta en bild av palmer (!) i solnedgång.

På hamnplanen, där det förr låg Arbetsförmedling (lite elakt kallad för ”förmedlingen”, då den ej hade några jobb) ligger idag arbetsplatser.

Och det slår mig… Färjestaden har återfått sitt självförtroende. Byn har vaknat - och igen är det hamnen som är nyckeln.

Jag lämnade Öland när jag var 20, och vågar nog ganska modigt säga att jag varit på varenda gata i Färjestaden. För att palla äpplen, besöka kompisar eller mot slutet, gå på föräldrafria fester. Finns inte en sten jag inte vänt på, inte ett klassrum jag inte besökt. Förrän nu. För nu finns det massor av saker som helt enkelt inte fanns då. Färjestaden har rest sig - på nio, skulle jag gissa.

20 år gammal och med hemlängtan slog jag en gång upp Färjestaden i en amerikansk resehandbok ”Let’s go Europe, 93” – det var innan internet och appar. ”No need to stop here unless you need money or food”. Antog att de syftade på bankomaten och pizzerian. Det där har de förhoppningsvis uppdaterat i 2013 års utgåva.

För Färjestaden idag sparkar röv så det ekar över hela ostkusten. Undrar vad abborrarna i hamnen tänker om det?

Mattias Fredriksson

Så här jobbar Ölandsbladet med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.