Ett inlägg i debatten om tärande pensionärer

Fy, vad jag är trött på att höra vilken belastning vi pensionärer är för samhället! Vart tog det solidariska samhället vägen och tanken om människors lika värde?

Nu har jag varit pensionär i 20 år. Jag betalar skatt, sjukvårdsavgifter och hemtjänst som inte är gratis, vilket några tycks tro. Jag får min pension varje månad och min tid kan ägnas åt ideellt arbete. Det finns mängder av olika uppgifter som behöver utföras utanför arbetslivet. Vem kan göra dessa utan ekonomisk ersättning om inte vi finns?

Några exempel: Röda Korset med Kupans försäljning, Hembygdsföreningar, Samhällsföreningar, Kyrkliga arbetskretsar och vem passar barnbarn helger och kvällar när ”dagis” har stängt? Allt detta och mer därtill ger rikligt igen utan att kosta samhället ett enda öre! Givetvis finns också tid att göra sådant man aldrig hann med under yrkeslivet som till exempel att läsa nationalekonomi, vilket kan på det varmaste rekommenderas!

Brukshundklubben ger också sysselsättning med utbildning av till exempel räddningshundar eller ”brandvarnare på fyra ben” eller bara att hjälpa till att fostra olydiga jyckar. Vi bidrar också till sysselsättning för dem som skickar ut blanketter att fylla i för oss ett par gånger per år, förutom deklarationen. Vi handlar mat, kläder med mera.

Det finns ett liv efter pensioneringen om man bara slutar lyssna på politikernas svartmålning av oss. Det finns mycket att syssla med tills ålderskrämporna sätter in och då finns fortfarande böcker, kortspel och goda vänner.

Före detta sjuksköterska