”Det finns inget belägg för detta utan är enbart floskler”
Gruppen målar upp den öländska befolkningen som bestående av rivalitet och gamla splittringar vilket visar på deras verklighetsuppfattning.
De säger att befolkningen skall bli större men inte att prognoserna visar på att det är endast kring Färjestaden detta kan ske, vilket kräver stora investeringar där.
De menar att en sammanslagning är positivt för vägnätet vilket är märkligt när staten står för de största investeringarna och underhåll.
Vatten och avlopp tar de också upp vilket betalas av vattenkollektivet som inte förändras med en sammanslagning. Men, det kan konstateras att Mörbylånga har behov av stora investeringar då det verkar eftersatt i förhållande till Borgholms kommun.
De skriver att “En gemensam ölandskommun får betydligt bättre förutsättningar”. Det finns inget belägg för detta utan är enbart floskler.
Inte nog med detta, de pratar även om tydliga ekonomiska samordningsvinster. De påstår att två kommuner innebär kraftigt höjda skatter men inget om att en sammanslagning innebär en enhetlig kommunalskatt för hela Öland. Vad säger de södra ölänningarna om det, skall kommunalskatten ökas till Borgholms nivå?
De pekar heller inte på att en sammanslagning innebär omställningskostnader som kan hamna på ofantliga 100 miljoner (hittills har närmare 1 miljon använts) eller mer om man tar med alla kostnader vilket ger stora effekter på skola och omsorg. Vid ett eventuellt ja måste ett stoppdatum omedelbart införas för investeringar och långtgående beslut för att invänta beslut från den tillträdande fullmäktigeförsamlingen. Annars är risken stor att det uppstår ett tidsfönster där de båda kommunerna, oavsett goda intentioner eller ej, fattar beslut som tillfaller en kommundel men inte är optimala ur ett helhetsperspektiv.
De ser att kommundemokrati består av en “registrerad brevlåda” och i intimaste fall “kommunala möten på fler platser”. De är inte medvetna om att det kan försvinna 400 förtroendeuppdrag och därmed 150 förtroendevalda personer. De missar helt att människor träffar andra människor och byter åsikter och vid en sammanslagning får svårare att hitta förtroendevalda och förtroendevalda med lokalkännedom vilket radikalt begränsar demokratin.
De använder påhitt som saknar grund som exempelvis att staten kommer att tvinga kommunerna och att en kommun med 25 000 invånare skulle kunna stå emot detta.
Realistiska bedömare talar istället om att det centrala arbetsmarknadsområdet blir/är navet i en bärkraftig kommun med en nationell och global konkurrensförmåga. Ett minimum i ett sådant område bör omfatta minst 120 000 invånare. Detta visar på att en sammanslagning i nuläget ger mer hinder än möjligheter. Nettoutpendlingen är idag mer än 3000 personer från Öland till arbetsmarknadsområdets centrum.
Kaj Axelsson
