Debatten om ekologisk odling – usch

I valtider är det inte lätt att föra en förnuftig debatt. Partiledningars rådgivare letar fram passande informationer och försöker undertrycka fakta som inte stämmer med de egna idealen. Och de beslutade argumenten förs papegojartat vidare av lokala förmågor. Om vi nu skall diskutera hur vi kan minska jordbrukets bidrag till Östersjöns övergödning så måste vi försöka hålla reda på några grundläggande fakta: Algblomningen beror på övergödning men algerna struntar i om fosforn och kvävet kommer från naturgödsel eller konstgödsel. Det är bara halten av dessa ämnen i havet som räknas. Växterna vi odlar på åkrarna kräver tillförsel av näringsämnen för att må bra och ge goda skördar. De behöver inte bara fosfor och kväve utan även kalcium och kalium och dessutom diverse tungmetaller. Om vi gödslar för lite så minskar skördarna och gödslar vi för mycket så läcker näringsämnen ut i havet. Hur kan vi då se till att vi överallt gödslar precis lagom mycket? Ja det är inte så lätt. Hittills har man i allmänhet bara skyfflat ut gödseln i ett någorlunda jämnt lager på åkern. Men behovet av gödning kan variera mellan åkrarna och till och med mellan olika delar av en åker. Nu finns det emellertid metoder att på olika sätt analysera exakt hur mycket gödning som varje åkerplätt behöver och det finns metoder att distribuera olika sorters gödning precis där de behövs och i de mängder som behövs. Med denna typ av STYRD GÖDSLING kan vi minimera näringsläckaget till havet utan att bli bestraffade med sämre skördar. Den som har läst denna text och har funderat en aning, kommer säkert fram till att Miljöpartiets förslag om att rädda Östersjön genom att tvinga alla öländska bönder till ekologisk odling helt enkelt är feltänkt. Det kostar pengar utan att ha någon effekt. Det får inte bli tal om att slösa bort 200 miljoner kronor årligen på ett så korkat förslag. Per Hellmanpolitiskt oorganiserad men kunnig i kemi