”Borde inte en verksamhet som så uppenbart tjänar stiftet och kyrkan understödjas?”

Mycket är att säga om den härva av uttalanden som skett i media genom åren och nu i samband med beslutet att avveckla Stiftsgården Kastlösa. Jag har medvetet valt att hålla mig utanför, eftersom det är så oerhört mycket som borde klarläggas och benägenheten att missförstå är stor. Här vill jag bara ge en mycket kort sammanfattning.

I texten nedan kallar jag Stiftsstyrelsen och Stiftsfullmäktige i Växjö Stift och dess AU för stiftet, Stiftelsen Växjö Stiftsgård Kastlösa för stiftelsen, Stiftsgården Kastlösa Ekonomisk förening för föreningen och Kastlösa Retreat AB för bolaget.

Mellan 1992 och 2004 var stiftsgården konstant utsatt för olika utredningar från stiftet. Det var under dessa ständiga hot om ev. nedläggning som vi samtidigt förväntades utveckla gården och skapa nya kundkategorier. 2004 fick stiftets båda gårdar Tallnäs och Kastlösa uppdraget att ombilda stiftsgårdarna till ekonomiska föreningar ägda av församlingar i stiftet. Samtidigt upplevde vi att det fanns en dold agenda på stiftet. Några exempel: En ledamot i stiftsstyrelsen säger i TV4 ” Stiftet behöver bara en gård och man har valt Tallnäs i detta fallet”. I ett kontraktsutskick 2006 avrådde en kontraktsprost församlingar från att gå med i föreningen. Stiftskonsulenter säger att de fått direktiv om att stiftets kurser ska förläggas på Tallnäs. Biskop Weijryds ställningstagande för en nedläggning och att avskedsgåvan rekommenderades gå till Tallnäs. Trots detta lyckades vi känna glädje i arbetet och utvecklade verksamheten. Från att ha varit en i stort sett endast kyrklig gård blev vi en konferens-, turist-, kurs- och lägergård öppen för alla och med en välrenommerad restaurang. Sanningen är att 2009 var stiftsgårdens bästa säsong någonsin vad gäller antal besök och ökade intäkter. Vi hade landat med ett flertal mycket lovande projekt, våra egna arrangemang höll hög kvalité och som god och glad final fick vi pris för ”Bästa totalupplevelse” på Ölands Skördefest.

Vad hände då? Frågan är befogad och svaren många. Den sista utredningen ledde fram till att en ekonomisk förening övertog verksamhet och personal medan fastigheten fortsatt ägdes av stiftelsen. Fram till dess hade Tallnäs och Kastlösa vardera fått en betald prästtjänst och ett bidrag på 2 milj. till kyrklig verksamhet. När Tallnäs Ekonomiska förening bildats fick man fortsatt 2 milj. samt 650 tkr till en prästtjänst, sammanlagt 2 650 tkr, medan Kastlösa Ekonomiska förening endast fick 1 milj. samt 500 tkr till en prästtjänst, sammanlagt 1 500 tkr. En skillnad på 1 150 tkr per år!

På stiftet säger man att det är ett rikligt bidrag till en ”sommargård” och att föreningen ”obstruerat” när man inte valt att ha öppet bara under sommaren. Ingen har nöjaktigt lyckats förklara hur detta beslut, som har sitt ursprung i stiftsstyrelsens AU, egentligen tillkommit. Det ligger nära till hands att misstänka, att beslutet om sommargård konstruerats för att motivera det minskade bidraget till Kastlösa. Föreningen har genom kalkyler visat att det inte är möjligt att få täckning för driftskostnaderna med bara sommaröppet. Till detta kommer att stiftet antagit ett policydokument vad gäller bidrag till stiftsgårdar och av detta framgår, att det är ett verksamhetsbidrag riktat till barn och ungdom, diakoni och missionsverksamhet. Om man menar allvar med att det är ett verksamhetsbidrag borde det vara ointressant när på året verksamheten är förlagd. Vår bidragsberättigade verksamhet är lika stor och i vissa fall större än Tallnäs varför bidraget borde vara lika stort. Stig-Göran Fransson, tidigare ordförande i stiftsstyrelsen, slår in öppna dörrar när han i Kyrkans tidning skriver: ”… det är inte stiftets uppgift att bidra till en konkurrensutsatt konferensverksamhet.” Självklart bär den verksamheten sin egen kostnad med marknadsmässiga priser.

Under de tre år som föreningen drivit verksamheten har man årligen ansökt om ett högre bidrag för att på sikt kunna stå på egna ben. Vi lyckades öka verksamheten så mycket, att vi hämtade hem halva det förlorade bidraget redan första året! Men det räckte naturligtvis inte. Man tog insatskapitalet i anspråk, medlemmarna var beredda att skjuta till extra medel, men när flera olyckliga omständigheter ökade kostnaderna dramatiskt beslutade man att ansöka om lån på 500 tkr. Först av ALMI, sedan Ölands sparbank och till sist av stiftet. Svaret blev nej från samtliga. Föreningen kom då i ett läge där man tvingades ta beslut om avveckling.

Den 24/10 2009 tog föreningen beslut om avveckling, men utan att ange tidsram. Man ville ge stiftet en chans att agera. Den 11/11 informerades stiftet, som tog beslutet att ”stå för en ordnad avveckling där ingen skulle lida ekonomisk skada”. Stiftet angav ingen tidsram, men talade om möjligheten att försälja gården redan före nyåret. En ledamot ville ha garantier för att det verkligen blev en avveckling senast i september 2010. Det sades inte ett ord om att driva verksamheten vidare för ”att möjliggöra för personalen att hitta nya arbeten”. Det sista är, som så mycket annat, en efterhandskonstruktion. På en direkt fråga om hur vi skulle handha sommarens konfirmandläger var svaret entydigt: stiftet var inte beredda att ta över ansvaret. Föreningen informerade personalen och därefter togs beslut om att avveckla från den 1/3, eftersom man inte kunde garantera god kvalité på verksamheten. Brev skickades ut till sommarens konfirmander för att ge dem möjligheter att finna alternativ. Många upprörda föräldrar ringde till oss och till stiftet. Stiftet fick antagligen kalla fötter och ringde till oss och sa att vi inte fick säga att det inte blev någon fortsatt verksamhet utan att stiftet arbetade på att hitta en lösning. Motivering: ”En ordnad avveckling innebar att kyrkan inte heller skulle lida skada”. Nästa uppfordran till föreningen var att styrelsen skulle avgå och att stämman skulle välja en ny styrelse som stiftet anvisade. En tid hävdade man att stiftet skulle överta verksamheten. Därefter ändrades det till att stiftelsen skulle bilda ett bolag som skulle överta verksamheten och driva den över sommaren som sedan blev till ”The grand finale” vid skördefesten. Allt skulle vara ”precis som förut”. Det förekom fackliga möten och personalmöten med hot och lögner. Förvirringen, ilskan och frustrationen var mycket stor. När man krävde ett massivt underlag dagarna före jul och all personal var kompledig, hette det att föreningen inte var samarbetsvillig.

Stifts- och stiftelseledamöter motiverar försäljningen med att ”Stiftsgården har under en följd av år brottats med ekonomiska problem”. När man säger detta måste man också säga att det har vänt. Verksamhetsintäkterna har ökat kraftigt de sista åren och gården befann sig i en stark utvecklingsfas. Om stiftet fördelat de tre milj som man var beredd att lägga på gårdarna lika, och låtit bli att halvera bidraget till oss hade vi t.o.m. gått med ett litet plus. Hur kan man i det läget motivera en avveckling? Borde man inte lägga de 4-5 milj kr som avvecklingen nog kommer att kosta på att hjälpa gården att leva vidare? Jag kan respektera om stiftet av ekonomiska skäl måste dra ner på bidrag, men faktum är att stiftet har god ekonomi. Det är alltså inte av ekonomiska skäl som gården avvecklas. Stiftsstyrelsen ville helt enkelt inte ha kvar Kastlösa som stiftgård, och i sin brist på kurage har man valt att svälta ut oss.

Borde inte en verksamhet som så uppenbart tjänar stiftet och kyrkan understödjas? Precis som varenda församling kostar, måste också en stiftsgård göra så och för 1 500 tkr har stiftet fått väldigt mycket utfört. Sedan upphör jag aldrig att förvånas över att man i stiftet inte känner en stolthet och glädje över att ha en stiftsgård på Öland! Det naturliga skulle vara att värna och satsa på denna tillgång. I stället har man gjort allt för att bli av med den. Märkligt! Den störste förloraren när gården nu sålts är stiftet och kyrkan.

Även under avvecklingsfasen har jag fått höra om skeenden som väckt undran. Stiftelsen fick ett stort arv 2009. Varför nämndes inte det och hur hade det kunnat påverka utvecklingen? Hur har urvalet av bara en intressent till gården skett? Flera har visat intresse. Varför har man valt att inte gå ut med annons? Flera intressenter har väntat på den och blev bestörta när de fick höra att man var långt framme med försäljningen. Man sade att gården skulle säljas till någon som var beredd att bedriva en kristen verksamhet ”precis som förut”. Har de som nu köpt gården resurser till det? Säljer kyrkan ännu en gång en fastighet till underpris? Hur rimmar det med allt tal om att kyrkan har så dålig ekonomi? Min sista fråga gäller mitt älskade kapell. Hur kan man överlåta ett invigt kyrkorum till ett privat ägande utan att avsakralisera det?

Stiftgården Kastlösa är nu historia och vi är många som sörjer över det som hänt. Jag är en av dem.

Före detta stiftsgårdschef på Stiftsgården Kastlösa

Karin ZE Uddling