Är vår framtid en föreningsfråga?

Man blir väldigt ledsen när man läser att Ulf Olsson nu väljer att lämna sin roll som Borgholms ”glädjespridare”. Jag är givetvis inte insatt i alla turer som föregått Ulfs beslut. Jag tycker om människor som vill och kan glädja andra. Ulf har inte bara glatt alla oss Borgholmsbor, utan även en massa av våra besökare- och turister, de år han med en fantastisk energi- och entusiasm, genomfört alla sina arrangemang, alltid lika uppskattade och välbesökta.

Jag vill inte att Borgholm går miste om Ulf Olssons enorma vilja, att verkligen göra någonting för sin stad, som han verkligen älskar. Jag hoppas verkligen att det går att finna en lösning på den schism, som gjort att Ulf förlorat all tilltro och möjligheter att kunna fortsätta de framgångsrika och uppskattade arrangemangen. Det Ulf har gjort för Borgholm, överträffar vida, det t ex Näringslivskontoret kunnat prestera för Borgholm under alla år, trots deras väl tilltagna budget.

Jag är lika ledsen för att ägaren till Hemköp till slut valde att lämna sin butik, men jag har full förståelse för hans resonemang. Det är tufft att vara företagare. Man tar stora personliga risker och många gånger påverkas man av faktorer, som man inte själv kan påverka.

Av någon korkad anledning så har kommunen lagt ansvaret på vår framtid på en förening; Framtid Borgholm. Kommunen är även med som stiftare och bidrar till föreningen med 250 tkr per år. Framtid Borgholm är en ekonomisk förening vars vision är att ”vara vägvisare för framtiden”. Jag har aldrig förstått varför en kommun lägger sin framtid i en ekonomisk förening. Här finns fantastiska visioner för Borgholms framtid - skapade för ett par år sedan av ett par duktiga entusiaster. Hemsidan har sett precis likadan ut under alla år den funnits. Det finns många goda visioner, gemensamt är att de ska vara uppnådda först år 2020.

Däremot kan man inte finna ett enda ord, på hur de tänkt sig att kunna uppnå någon av alla de fina visioner man har. Jag vill se Framtid Borgholm som en intresseförening och en sådan verkar alltid mot någon form av beslutsfattare, i detta fall då mot kommunen. Då kan man undra; är inte framtiden för kommunen viktigare, än att man väljer att lägga dessa frågor i en intresseförening, som dessutom aldrig lyckats prestera någonting, mer än en massa tomma ord?

Vi kan alla också nu se ett nytt fenomen, då kommunalrådet- och kommunchefen går in på en Facebook-grupp, vars syfte är att skapa en opinion för en politisk fråga, där bägge visar sitt stöd för gruppens ändamål. Kommunalrådet hävdar att Facebook är en ”förening” och att föreningsfrihet ger även politiker rätt att uttala sitt personliga stöd. Kommunchefen hävdar att hon ger sitt stöd som ”privatperson”, trots att hon är kommunens högste tjänsteman och därmed inte ska uttala sig i politiska frågor - är Borgholms framtid verkligen en fråga för föreningar, kan man fråga sig?

Kjell Wilhelm Ericson (Moderat debattör) Borgholm