Ännu värre Olof Karlsson!
förekom en stor bild och ett hyllningsreportage från AB Ölandsvinds bolagsstämma. Redaktör Ulf Hedman skrev att företagets finanser gick bra och att pengarna strömmade in. Vindkraften förutspåddes av de närvarande få en lysande framtid med gigantiska vindkraftsparker på Ölands Stora Alvar. I artikeln fick man också reda på att undertecknad säkert skulle hjälpa alla sommargäster att överklaga och att jag för ändamålet hade utarbetat en färdig bibel med budord.
I min kommentar till detta den 15/12 2007 påstod jag att Ölandsvind fått köpa sin mark för en spottstyver av kommunen. Formellt var detta fel, vilket Ölandsvinds VD Olof Karlsson påpekade i Ölandsbladet den 24/12 2007. Men i själva verket var den kommunala intressekorruptionen ännu mer sofistikerad än vad jag lyckades beskriva i mitt inlägg.
Flera av de före detta centerpolitiker som redaktör Hedman omnämnde i sitt referat hade då den storskaliga vindkraftindustrin byggdes upp på Öland, ledande kommunala förtroende uppdrag samtidigt som de hade stora privata intressen i öns vindkraftbolag, främst Eolus Vind AB och Ölandsvind AB, inte bara som stora aktieägare utan också som långivare, främst till Ölandsvind. De satt som kommunalråd, ledamöter fullmäktige och kommunstyrelse samt i ledande befattningar i de kommunala nämnder som hade ett avgörande inflytande på vindkraftutbyggnaden i kommunen. Detta samtidigt som man såg till att kommunen som sådan gick in som stöttande storägare i Eolus vind. I ett fall drev en av dessa personer aktivt att vindkraftutbyggnad lämpligen borde ske på just dennes mark. En annan före detta kommunalpolitiker fälldes för jäv i en liknande situation.
Inte undra på att det går bra för Ölandsvind och att ön drabbats så hårt av en ur miljösynpunkt sällsynt illa planerad vindkraftutbyggnad. (Den som vill veta mer om hur det gick till kan lämpligen läsa de handlingar som JO upprättade över en anmälan om jäv från en person bosatt i Kalmar. (Dnr JO 760/95). I en bilaga till anmälan finns en välskriven artikel från Barometern 17/1-95, som ger en målande beskrivning av hur det hela gick till.)
Sedan går Olof Karlsson över till en närmast obegriplig beräkning över hur mycket koloxid som Europa besparats p.g.a. att Ölandsvinds vindkraftverk snurrat ett antal år. Vad har det med Svensk energipolitik att göra? I Sverige svarar vattenkraft och kärnkraft för mer än 90 procent av landets elproduktion, vilken inte förorsakar några koldioxid utsläpp alls. Vindkraften svarar bara för cirka 0,8–0,9 procent. Resten kommer från diverse olika produktionskällor. Den enda kollkraftsbaserade elproduktionen av betydelse som undertecknad känner till i Sverige är i Oxelösund och Stockholm, den senare helt knuten till produktion av fjärrvärme. Statistiskt är den dock så liten att den inte omnämns separat i den officiella statistiken.
Jag tvivlar på att Olof Karlsson är någon miljökämpe alls. Om han vore det så skulle han väl bejaka och investera i modärn alternativ energi, vågkraft och ny vindkraft som inte är så miljöstörande och kan byggas nära konsumtionsområdena? Varför denna fokusering och låsning till de teoretiska möjligheterna att bygga gammaldags storskalig vindkraft inom det Öländska Världsarvet? Är det inte för att Karlsson och övriga intressenter i bland annat Ölandsvind har sina egna kommersiella intressen koncentrerade dit? Det är för övrigt FN organet UNESCO som ensamt bestämmer om Södra Öland ev. skall fråntas sin ställning som Världsarv eller inte vid en ev. storskalig vindkraftetablering på Alvaret. Självklart kommer inte vi naturvänner stå overksamma om sådan fara uppstår.
Till slut, är inte södra Öland kraftigt överreklamerat som blåshål för gammaldags vindkraft? Den senaste driftstatistiken visar att de 15 verk som 2007 var igång i Kastlösa vindkraftgrupp hade en produktivitet på endast 19,7 procent , vilket är cirka 1,5 procent sämre än riksgenomsnittet! De sju verken på Utgrunden 1 i Kalmarsund hade en effektivitet på 33.3 procent 2007 mot 38 procent som intresseorganisationen Vindkraftens Investerare och Projektörer, VIP, prognostiserat.
Lars Ettarp
