Angående artikel I Ölandsbladet 2012-09-15: ”Trots älgdöden massavskjutning i norr”

I samråd med representanter från Skogsvårdsstyrelsen, Sveaskog (Ölands största skogsägare 5700 Ha) samt övriga mark och jägarrepresentanter upprättade Borgholms Älgskötselområde(ÄSO) år 2010 en älgförvaltningsplan gällande åren 2011-2013.

Enligt skötselplanen får 6 tjurar, 6 hondjur, 15 kalvar fällas årligen.

För att minska betestryck på tallungskog, begränsa antalet viltolyckor samt uppnå högre produktiv medelålder i vinterstam valde samrådet denna avskjutningsmodell.

Avskjutning i Borgholms ÄSO under åren 2006-2011 enl. följande:

19 tjurar, 21 hondjur, 70 kalvar totalt 110 fällda älgar.

Vilket utgör 36,3% vuxna och 63,7% kalvar på areal 46,000 Ha

ÖKAR KAPITALET(produktiva djur) ger det MERA RÄNTA(kalvar)!

Enl. avskjutningsstatistik från Mörbylånga ÄSO har man där en annan strategi.

Avskjutning 2006-2011 enl. följande:

19 tjurar, 25 hondjur, 18 kalvar totalt 62 djur.

Vilket utgör 70 % vuxna och 29 % kalv på ca 46.000Ha.

MINSKAR KAPITALET(produktiva djur) blir det MINDRE RÄNTA(kalvar)!

Att man gynnar tillväxten i en älgpopulation genom att skjuta bort produktiva vuxna djur och spara kalvar emotsäger all känd forskning.

Det som påverkar älgstammen minst vid jakt är kalvjakt.

Avskjutningsstatistik genom åren 1957-2011 visar att fällda älgar genomgående varit högre på norra delen av ön.

I Ölandsbladet 2012-09-15 framhåller Magnus Johansson att älgjägarna på norra Öland har dålig uppfattning och ”lillebrorskomplex” samt att den demokratiska ordningen befinner sig på ”sandlådenivå”.

Jaktlagen i Borgholms ÄSO består av duktiga och kunniga jägare.

Under min tid som ordförande i Borgholms ÄSO uppfattad jag att samtliga beslut på våra möten fattades i god demokratisk anda.

Vi avstod ibland att ”dansa” efter Magnus Johanssons pipa vilket tycks ha provocerat honom.

Öland består av två ÄSO, ett i norr och ett i söder. Det som förenar oss är den dåliga tillväxten i älgstammen. Magnus Johanssons kommentarer kommer inte att leda till någon dålig grannsämja, det är nog bara Magnus själv som kommer att få svårt att samarbeta efter sina uttalanden om Borgholms ÄSO.

Forskningen har givit oss svar som vi jägare och markägare redan misstänkt att vi har hög dödlighet på kalv, att i detta läge fortsätta att skjuta hondjur är ingen bra lösning.

Det vi saknar från forskarna är konkreta förslag på vad vi jägare och markägare kan göra för att hjälpa älgstammen att växa och bättra på statistiken beträffande överlevande kalvar.

Att tro att statistik löser vårt gemensamma problem är befängt.

Statistik är bra som underlag och uppföljning av införda åtgärder men löser inte problemet med kalvdödligheten.

Jägarna i norr har frågat forskarna om det kan vara brist på någon mineral, något svar från forskarna på detta har ännu ej erhållits.

Flera kött- och dikors-uppfödare på Öland har erfarenhet av att ett tillskott av Selen och E-vitamin i fodret hos amkor innan kalvning ger pigga och alerta kalvar vid födseln.

Magnus Johanssons artikel i Ölandsbladet 2012-09-13;

”att slänga ut saltstenar är inte ett tillräckligt effektivt tillvägagångssätt för att hjälpa älgkalvarna”.

Frågan är då om Magnus Johansson har ett effektivare tillvägagångssätt???

Att ta fram en mineralrik slicksten, anpassad efter älgarnas behov är ingen omöjlighet.

DET ÄR DAGS ATT GÖRA NÅGOT!!!

Frågan är inte: Kan vi pröva något? Utan VI MÅSTE PROVA NÅGOT!!!

Det är bara vi jägare som kan, vi ska inte förvänta oss att få hjälp någon annan stans ifrån om det inte är förenat med ett nytt forskningsanslag.

Jag önskar Ölands båda älgskötselområden lycka till i framtiden med förhoppning om att alla problem löser sig!

Böda 2012-09-18

Börje Andersson

Fd Ordf. i Borgholms Älgskötselområde.