En personlig reflektion från andra sidan bron...

FOTBOLLI helgen hade Smålands Fotbollförbund kallat till FotbollEvent i Jönköping.ÖB-sporten skickade med Jonas Klippvik lite papper och en penna.Här är ölänningens 10 000 tecken (!) långa och intressanta rapport från helgen.

Torbjörn Nilsson (nej, inte Böda-Torbjörn utan han från Jonsered), en av svensk fotbolls allra största spelare genom tiderna, gav sin syn på ledarskap – ledarskap inte bara ur fotbollens perspektiv utan allmänt sett.

Vad är det som motiverar oss? Hur utvecklas vi i vardagen och vilka komponenter samverkar?

Ledarskap i allmänhet och teambuilding i synnerhet är inga statiska och enkla begrepp som det finns ett givet facit med lösningar till, det vet vi alla som någon gång har försökt ikläda oss rollen som ledare.

Torbjörn Nilsson valde att fokusera på våra sinnen, framförallt syn, hörsel och känsel, när det gäller begreppet motivation. Hur gör vi som ledare för att implementera nya idéer och tankar på bästa sätt när våra mottagare alla har olika referensramar och utgångspunkter?

Sänkte en u-båt

Personligen så måste jag säga att anförandet kändes något vagt och spretigt, men det var trots allt en underhållande stund då Nilsson var duktig på att dra paralleller mellan fotbolls- och privatlivet.

Åtskilliga av hans exempel illustrerades med hjälp av son och hustru, som till exempel då lille Anton (sonen) skulle lära sig att sova utan blöja. Nilsson förundrades över att hur han än försökte att motivera Anton till att kissa innan han skulle lägga sig så blev svaret alltid detsamma; ”pappa, jag är inte kissnödig”.

Pappa Torbjörn funderade och tänkte på sinnena; ”Anton kom, det är en u-båt i toalettstolen som måste sänkas!”. Anton kom såklart springande och de följande kvällarna var det nya äventyr som väntade. Ett tydligt sätt att motivera och utvecklas i vardagen enligt Torbjörn Nilsson.

Fokuserad

Torbjörn Nilsson var tydlig med att poängtera att han inte förmedlade kunskaper utan erfarenheter, vilka han har gott om från sin fotbollskarriär, såväl i IFK Göteborg och landslaget, som i proffslivet (Holland och Tyskland). Han pratade om att man antingen är en samhörighets- eller en resultatmänniska och därmed självklart också agerar utifrån det.

Torbjörn själv var (och är) en utpräglad resultatmänniska och exemplifierade detta med att han som spelare alltid var fullt fokuserad på vad som skulle göras för att nå resultat.

Eget ansvar

Han satt inte i omklädningsrummet för att snacka och umgås, han förberedde sig för träning. ”Om tränaren sa att man skulle göra 20 armhävningar så gjorde man det, och inte 19. Att mygla på sådant sätt har jag aldrig förstått”.

Detta är ett synsätt som jag personligen delar till 100 procent och kanske är det mer aktuellt idag än tidigare. Vad jag menar är att varje fotbollsspelare med ambitioner har ett ansvar för sin egen karriär och därför är en bra karaktär så oerhört viktig.

I takt med samhällets allt högre tempo och utbud följer otålighet och, ibland, bekvämlighet. Många ger upp för tidigt, tror att det är dags för A-laget så fort man har gjort en bra juniorturnering och glömmer bort att reflektera över sig själv och sitt eget lärande.

”Vad har jag kvar att lära mig, hur skall det gå till och vad måste jag träna på?” är frågor som idag trycks undan av något som jag vill likna vid en framgångs- eller stå-i-centrum-jakt. Som ledare är vi betydande centralgestalter som måste entusiasmera och engagera, men på ett realistiskt sätt. Mål, drömmar och visioner är inte samma sak och det är vår uppgift att förmedla detta till spelarna utan att döda deras hunger, en inte alltid så lätt uppgift.

Givna trivselregler

Efter ett par månaders spel i Holland och en dalande form blev Torbjörn inkallad till coachen:

”Torbjorn, when you came, so good. Now, so bad. Why?”

Sedan var det inte lätt att prestera, menade Torbjörn, och det kan man ju förstå…

Som avrundning på förmiddagen nämnde Torbjörn Nilsson vikten av att ha givna trivselregler eller dylikt för att minimera problem. Dessa kunde innehålla alltifrån hur man meddelar laguttagningar och petningar till tider, mobiltelefoner och annat. Om reglerna och förhållningssätten är klara i förväg så förebygger man många onödiga konflikter, vilket bara är att hålla med om.

Mycket mängdträning

Efter lunch och samtal bar det av till Tipshallen för kombinerad teori och praktik. Härligt att få kliva in och se den gröna mattan! Måtte våra lokala föreningar med flera idka kontinuerlig och massiv påtryckning mot våra politiker för att möjliggöra vettiga träningsförhållanden även i vår del av Småland (läs Kalmar/Öland)… Det känns redan som tio år försent, men den debatten får föras vidare vid annat tillfälle.

Med hjälp av Jönköping Södras (grattis till Superettan!) duktiga Tipselitspelare visade Torbjörn Nilsson upp några enklare övningar i anfallsspelet ädla konst, något som han själv var en mästare på. Små detaljer som rätt tyngdpunkt, tvära avledande löpningar och passnings-/mottagningsteknik visades och återigen fick man klart för sig att idag krävs det självklart mycket mängdträning redan i unga år för att utvecklas.

Genom att nöta detaljer om och om igen så blir kvaliteten successivt bättre och detta tålamod är något som vi behöver betona i svensk fotboll. Tänk på det, ni alla talanger!

Tusentals repetitioner

”Funktionell träning i framtidens fotboll – igår, idag och imorgon” var temat för nästa begivenhet. En titel som lovade mycket, minst sagt.

Daniel Ljungberg, en ung kille i 30-årsåldern, förmedlade sina tankar kring den tekniska utvecklingen i fotboll och vad som krävs för att hänga med i eliten idag. Med hjälp av en mycket duktig spelare, Mehmet Mehmet från Varbergs BoIS, visades olika tekniska moment som kunde tränas på egen hand med hjälp av särskilda bollplank, formade som trekantiga orienteringsskärmar ungefär.

Det fanns såklart ett vinstintresse i att marknadsföra dessa fotbollshjälpmedel, men samtidigt var det många tekniska moment som tränades och går att träna även med en kompis. Kontentan av det hela var, som ovan nämnts, vikten av att nöta in en fint, ett skott eller en mottagning till perfektion, en så kallad automatiserad rörelse som inte nås förrän efter tusentals repetitioner.

Ny Zlatan?

Så kom ihåg, ge era pojkar och flickor en boll, motivera dem och se till att de aldrig någonsin går någonstans utan bollen så kanske de blir en ny Zlatan, jag menar då den gudabenådade funktionelle teknikern Zlatan och inte ”karaktären” Zlatan, eller är de kanske i en ljuv förening…?

Söndag morgon och nu skulle vi alla få en ordentligt tillrättavisning, för ”visst skall väl domarna vara en del av fotbollsfamiljen?!”

Sveriges domarbas, Bosse Karlsson med bred nationell och internationell erfarenhet, höll ett mycket insiktsfullt och intressant föredrag kring domarrollen. Fakta kring föreningars, spelares och ledares attityder och inställning till domare dryftades och sannerligen så fanns det både långsinta och inskränkta fotbollsledare i publiken…

UEFA hade fel...

Bosse Karlsson förklarade att förhållandet mellan domare och spelare/ledare i stort sett är bra i seniorfotbollen, men att det märks en tydligt trend i ungdomsfotbollen att verbala och fysiska utspel ökar. En farlig utveckling. Bosse Karlsson kryddade sina två timmar med 18 verkliga situationer som skulle beivras. Undertecknad kunde stoltsera med 15 av 18 rätt och i de andra tre fallen hade UEFA fel…

Då hela helgen bestod av ett smörgåsbord av föreläsningar så har jag här valt ett axplock och självklart de som intresserade mig mest och som jag tog del av. Som avrundning för min del återstod ett utvecklande och intressant möte med övriga Distriktsförbundskaptener i Småland. Under ledning av Hasse Lindbom, före detta svensk förbundskapten för P86, så diskuterades upplägg och innehåll i vår distriktslagsutbildning.

Fortsatt grogrund?

Skall vi ha en gemensam spelidé och vad skall den i så fall innehålla? Vilka spelartyper söker vi i svensk/småländsk fotboll? Vad är en talang och bra karaktär? Hur utvecklar/utbildar vi bäst de spelare vi möter under de korta och intensiva perioder som vi träffas? Hur skall vi förbättra feedback och utvärdering?

För vår del i P91 står vi inför några mycket intressanta månader som kulminerar i juli då vi åker på Elitpojklägret i Halmstad med 16 av Smålands, för tillfället, bästa 15-åringar. Det är en ynnest att få vara med och se utvecklingen på dessa talanger då det händer så oerhört mycket, men i olika takt, under dessa år. Har vi några kommande elitspelare från vår trakt och vilka faktorer är det då som har tagit dem dit?

Är det karaktär och envishet, funktionell teknik för framtiden, motiverande ledare, attityd till domare, bollhallar på Öland eller något annat specifikt som har tagit dem till toppen?

Jag hoppas att vi får många svar och därigenom åter bevisar att öländsk fotboll har en bra grogrund. Fotboll är världens största sport alla kategorier, den är enormt mångfacetterad och komplex, vilket gör den intressant och oförutsägbar, men inte desto mindre underhållande och spännande.

Var höll öländsk fotboll hus?

Ett FotbollEvent är mycket mer än bara föreläsningar, det är också ett sätt för fotbollsfolk att mötas, utbyta erfarenheter och utvecklas så jag undrar; var höll öländsk fotboll hus?

Färjestadens GoIF hade ett par representanter, Böda/Högby tre och Mörbylånga GoIF en, men, handen på hjärtat, vi kan inte låsa in oss i ett hörn och tro att vi kan och vet bäst härnere, vi måste vidga vyerna och följa med i utvecklingen.

Nog borde det ha varit åtminstone fyra-fem stycken (styrelsefolk, ungdomsledare, spelare med flera) representanter från varje förening på Eventet. Underkänt och skärpning! I egenskap av att tillhöra dem på andra sidan så kan jag dock erkänna att Kalmarklubbarna inte var mycket bättre.

Se möjligheter, inte hot – något som jag själv också ständigt kämpar med att förbättra. Kan vi i Lindsdals IF vinna på Tallhöjden i år?

Självklart. Om bara spelarna gör som tränaren vill… ;-)