2006 – året Tom slog igenom

FOTBOLL, DIV 3

Tidigare har han varit en lovande egen produkt någonstans i Färjestadens GoIF:s A-trupp.2006 slog dock Tom Karlsson igenom på allvar och växte till en stabil klippa i backlinjen.

Och ja, den i år 21-årige försvarsresen håller med om förändringen.

– Ja, det kändes så. Jag klarade mig ganska bra från de knäproblem jag haft tidigare, förmodligen för att jag låg i lumpen i tio månader och inte tränade så mycket.

I juni muckade Karlsson och då var säsongen 2006 redan i full gång. Och det hade inte gått bra för Färjestaden inledningsvis.

– Det började dåligt och vi hittade ingenting på vårsäsongen, berättar Tom. Men sedan ändrade vi lite i spelet och slog lite längre bollar och spelade mer på djupet. Då kom vi upp med laget och fick kontroll på bollen och matcherna.

Så på det stora hela är Tom Karlsson nöjd med säsongen.

– Ja, jättenöjd. Speciellt placeringsmässigt att vi slutade fyra i tabellen. Det var ju det bästa på många år.

Från höger till mitten

Karlsson började säsongen som högerback, eftersom Nicklas Nelson hade hämtats in från Böda/Högby och tagit över Toms plats som mittback bredvid P-M Carlsson.

– Det var inte så roligt, konstaterar Karlsson, som senare under säsongen fick flytta in som mittback bredvid Nelson.

– Det gick dåligt för laget, så ”Jocke” (Christensson, tränare) var tvungen att ändra någonting. Då fick jag gå in som mittback och P-M ut som högerback.

Varför blev det så tror du?

– Ja, P-M kan ju spela överallt, men jag kan bara spela mittback...

Hur gick det att spela ihop med Nelson i mittlåset, då?

– Det funkade klockrent. I början var det väl sådär, men i slutet fick vi ihop det jättebra. Det tar ju alltid ett tag att lära känna mittbackskollegan och det är viktigt att göra det.

Vad var det för skillnad att byta från P-M till Nelson?

– När man byter kollega måste man börja lita på den nye, tillit är viktigt. Annars var största skillnaden att jag och Nelson båda tar ansvar för djupet, medan P-M föll mer och jag låg lite framför hela tiden.

Nybro och Lindsdal ryckte

Tom, P-M och Nelson fick tillsammans med varierande vänsterback (oftast Jimmie Nilsson eller Christopher Roswall) äntligen ordning på Färjestadens defensiv, som tidigare släppt in så mycket bakåt.

Och Toms storspel gjorde att andra klubbar fick upp ögonen för FGoIF-produkten efter säsongen, framförallt Lindsdals IF och Nybro IF.

– Nybro var egentligen inte aktuellt, men det var kul att de hörde av sig, säger Karlsson, som dock var rejält intresserad av nyblivna division II-gänget Lindsdals IF.

– Ja, Lindsdal var rätt nära faktiskt. Men i år kom ju brorsan (tvillingbror Björn) och mina jämnåriga kompisar upp i A-laget på allvar, så det kommer att bli roligt i Färjestaden i år. Det var därför jag stannade.

Kul att nicka

Inför årets säsong har det varit en stor omsättning på spelare i Färjestadens GoIF.

– Det är tråkigt att de som gått har gått, men det får man ju ha förståelse för. Men jag tycker det ser väldigt spännande ut i år. Det kommer att bli tufft, men roligt, säger han och fortsätter.

– Det gäller att vi får ihop ett lag nu med en grym sammanhållning.

Ja, det känns som att det blåser lite nya vindar över Tallhöjden och Färjestadens GoIF i år.

Känns det som ”Nya Färjestaden” i år?

– Ja, lite grann faktiskt. Men centrallinjen med ”Muppe” (Jonas Deurell, målvakt), Nelson, jag, Jens (Göthberg, mittfältare) och ”Gulla” (Jimmy Gullquist, anfallare) är ju kvar. Sedan har vi några nyförvärv också, så jag ser verkligen fram emot det här året.

Slutligen, det här höga stönet du brister ut i varje gång du nickar, vad är det?

– Ja, hehe... Jag vet inte. Det har kommit den här sista säsongen, men det är ingenting jag tänker på. Det har kommit efter lumpen, så det var kanske något där.

Det är inte att du tycker det gör ont att nicka...?

– Nej, jag tycker det är kul att nicka...