Jo, det finns några ivrare som vill spränga bron och med dårens envishet hävdar att Öland vore bättre utan Ölandsbron. De förespråkarna blir dock allt färre.

I veckan var det stormöte i Färjestaden med rubriken ”Om Ölandsbron havererar”. Den här gången var det Centern som kallat till bords.

2018 var ämnet en krisövning under länsstyrelsen med de bägge Ölandskommunerna som deltagare. Så påståenden om att myndigheter inte lyft frågan om vad som händer om Ölandsbron kollapsar stämmer inte. Frågan dyker upp på dagordningar mellan varven.

Däremot kan vi vara överens om att vi fortfarande inte har någon klar manual, om det nu går att sammanställa någon sådan? Det är viktigt att det finns tankar i tiden kring hur vi skulle klara en sådan katastrof, snarare än en dammig manual från 1997. Samtidigt påtalar veckans möten, liksom de 2018, om nyttan av en organisation med beredskapshamnar samt matförsörjning- och sjukvårdslösningar för en nära nog omedelbar igångsättning.

800 ölänningar jobbar vid sjukhuset i Kalmar. Det är ett bekymmer både för fastlandet och ön. Går det att hålla någon akutsjukvård på ön och var i så fall?

400 ton mjölk per dag innebär miljonbortfall för mjölkbönder, samtidigt så körs drygt hundra nötdjur om dagen vanligtvis över bron. Måhända överelever fler djur några dagar längre, men lantbruksföretagen?

Om olyckan inträffar under sommaren då antalet människor på ön är tiodubblat till över en kvarts miljon spelar förstås roll i vår förmåga att klara krisen.

Ölandsbladet skulle komma ut som vanligt även vid ett brohaveri - på nätet. Men hur skulle det bli med papperstidningen? Med tryckeri i Karlskrona så tror jag i vart fall inledningsvis att det skulle bli stora svårigheter att leverera papperstidningen till din brevlåda.

Det är viktigt att med bara några års mellanrum genomföra myndighetsmöten och övningar kring Ölandsbron för att på så sätt hålla oss alerta den dagen bron inte längre bär oss!