Sigvard ”Sigge” Andersson
Sigge, som var yngst av oss syskon, föddes i februari 1942, den kallaste och snörikaste vintern i mannaminne. Vi minns att när Sigge och vår mamma skulle komma hem från BB i Böda fick ”gubbarna” i byn, dagen innan, hjälpa plogbilen att något så när få Vedbormvägen framkomlig. Sigge och mamma kom i alla fall välbehållna hem, hem till vårt hus där det saknades el, vatten och avlopp fanns inte heller indraget, när vi i dag pratar med våra barn och barnbarn om hur det var tror dom oss inte.
I vårt hem fanns, kanske någon gång lite nätt med pengar men i rikligt mått av allt annat, därför klarade Sigge sig bra och vi också.
Vedborm var en stor by med många barn i ungefär samma ålder så det var bara ta en sväng på byn så träffades man och lekte. Sigge var bland de yngre så det gällde för honom att ”hänga med” bland annat cyklade han på en stor herrcykel redan vid fyra års ålder. Efter 7-årig folkskola, 6 år i Sandby skola och 7-an i Löttorp, var det bara arbete som gällde, likadant i stort sett för alla, gallra sockerbetor och plocka potatis bland annat både hemma och hos grannarna i byn. Redan vid 16 års ålder hade Sigge fast jobb, först inom lantbruket och sedan i byggbranschen, som vi redan läst om i ett annat minnesord fortsatte sedan Sigge som egen företagare då främst inom åkerinäringen.
Våra familjer, har alltid hållit ihop, i både arbete och privat, i sorg och i glädje. Vi har alltid tagit vara på tillfällen att ha en liten fest vid såväl dop som födelsedagar, examen och bröllop, det kan vi minnas nu och glädjas åt igen. Våra tankar är nu hos Mona hos Rickard och Ronny med familjer. Vi delar sorgen och saknaden, efter vår bror med dem, inte bara nu utan för lång tid framåt.
Syskonen Asta Eriksson och Roland Andersson