Dålig förlorare – trots allt

Andreas Johansson: "Plötsligt blev jag ett ansikte utåt för alla i byn"Om du är en vinnarskalle i grunden och en dålig förlorare därtill. Vad krävs egentligen för att du ska förändras?67 förluster på fem år?– Nä, du lär dig bli ödmjuk men jag är lika förbannad fortfarande, skäller och gapar. Och den där jävla tidningen, den läser jag bara inte efter en förlust, säger Andreas Johansson, före detta tränare Degerhamns IF. Alunvallen möter upp med bister kyla. Vindpinad som vanligt, men också ödslig. Ett intryck som hör årstiden till, men som kommer bestå i år då Degerhamn har inte längre har ett lag. – Det känns lite konstigt nu när jag är här, att det inte blir något mer, säger Andreas Johansson men insynen är bara ett andetag bort. – Jag har ingen ånger alls. Energin finns inte där, jag behöver ladda upp mitt intresse igen. Så att jag tycker att det är sådär skitkul och jättehäftigt att stå vid sidan som tränare igen, som jag egentligen känner. Han har haft Ölandsfotbollens kanske mest härdande tränarjobb. Fem år, 90 seriematcher, elva vinster, tolv oavgjorda och 67 förluster. – Jag kan ärligt säga att skämts ibland när jag sagt att jag är tränare för Degerhamn. När någon svarar "Jaha" och jag hör hur de tänker. Men jag har alltid försökt stå upp för klubben och kämpat som fan för att det ska gå bättre. Är du en vinnarskalle i grunden? – Jag är en jävla vinnarskalle. Så det är klart det gör ont. Alla förlusterna jag varit med om gör dig ödmjuk. Och när vi väl vunnit så har det varit så inåt helvete mer värt än för andra lag, knappast som för Glömminge senaste åren. MAGNUS ANDERBERGLäs hela artikeln i torsdagens Ölandsbladet.