Vingslag från sommaren
Likt en fulländad öländsk sommardag.
Som med total harmoni, lätthet och eufori dansar fjärilen över vårt landskap.
Det är inte lätt att sätta fingret på en magkänsla. Och kanske dessutom svårare att beskriva glädje än sorg. Men fjärilen gör genom hela sin tillblivelse ett hedervärt försök.
Med sina silkeslätta vingslag rör den sig framåt, som om den svävar faktiskt. Det finns inget smärta. Ingen brådska. Inte heller någon manisk färdväg. Luften är inte bara till för att hålla vid liv, den lyfter upp varelsen. Gör inte bara konstgjord andning utan är så självklar att den kan göra någonting mer, som att skapa förstånd.
Med hela sin skepnad svävar detta vakuum från en sönderstressad värld över Alvaret, en kluckande badstrand eller en blommande sommaräng. Vingslagen sätter tempo i de mest avslappande öländska sommarstrapatserna. Den lugnar ner, svalkar av och bjuder på picknick med bubbelvatten eller kanske rentav en kall öl.
Och såsom det svenska väderförhållandet så döljer den en ingrodd frustration och ilska. Den har tuktats till att skaffa sig ett mönster som ska avskräcka fiender. Har målat upp skrämseltaktik på sina vingar. Torde alltså vara fullständigt motbjudande, oangenäm och ryslig. Men tvärtom är sommaren. Den är ståtlig, underskön och bedårande. Med mönster som tilltalar den mest väderkänsliga prinsessan på ärten.
Med sin perfekta symmetri viftar den med sin höger och vänstra vinge samtidigt. Gungar unisont och som alldeles självklart igång sol och vind på en och samma gång. På Öland en sommardag.
MAGNUS ANDERBERG
