Tid för extra eftertanke

Här bor jag på ett litet kringbyggt torp i Ölands Mittlandsskog. På äppelträden och under dem finns massor av vackra och goda äpplen. Landskapet runt omkring är öländskt, vilt och vackert. Jag har vatten och mat för dagen. Är lite åldrad med lite värk, men har det i övrigt oförskämt bra. Om nätterna kan jag i bingen ibland tänka på alla de släktled som gått före mig både här och annorstädes. Hur människor arbetat på åkrar, på havet. Hur öländska kvinnor gick till Stockholm för att arbeta som tegelbärerskor vid stadens husbyggen. Tänk, alla tidigare släktled....all kamp, skratten, gråten... Tankar att än mer nu i allhelgonatid tänka. Och jag tänker på alla de gravar jag grävde som kyrkväktare, där man stod med en uppgrävd skalle. Ingen mer än jag var ju så extremt materiellt nära personen där jag stod med skallen i handen. Mången gång stannade jag upp en stund och funderade över vem det kan ha varit. Vilken fattigmat, festmat, skratt eller gråt hade kommit ur den skallen i hela den personens liv.... Inget svar. Absolut tystnad! Om nätterna tänker jag ibland också över allt som pågår på jordklotets alla tusenmiljoner hörn bland människor just nu. Blåhåriga, äldre damer med stor kassa shoppar på Manhattan, klubbor faller vid olika styrelsebord, både små och internationella. Levande människor begråter sin döda. Barn, gamla och utfattiga letar bland sopor. Men mest av allt brukar jag tänka på det som blev ämne för intervjun med Drottning Silvia idag; sexmissbruk av barn. Ett program senare i radion åskådliggjorde hur tre svenska poliser jobbar med att utreda sådana övergrepp. De går igenom bilder och filmer av digitalt material för att försöka finna barnen eller förövaren. Mentalt svår arbetssituation och dessutom klaras få brott upp. Gud kör oss inte med joystick. Det är vi som väljer ont eller gott. Hela våra liv och dagar är fulla av val mellan gott och ont i stort och smått. Hela mitt inre uppreser sig mot dessa övergrepp på barn och man vill göra något i saken, vilket ju inte är lätt. Så här i eftertankens allhelgonatid är det ändå något att frågan lyfts till ytan.Och jag jobbar vidare med Lettiska Hjälpinsamlingen där barn som har det svårt står i fokus. En barngrupp varje sommar på Sandby prästgård kan kännas lite i mängden av barn runt klotet som har det svårt. Ett hav av barn som har det svårt. Men vid Sandby prästgård blir det ändå EN droppe hjälp, stöd och positivitet av...OCH havet består av droppar! Anne Wilks