Stiftsgården är min oas

Idag var jag på möte med Stiftsgårdens Vänförening på Stiftsgården i Kastlösa.Vi kunde konstatera att vi är för få hjälpande händer. Samtidigt kan vi konstatera att det är go på gården och att utvecklingsidéer inte saknas. Tro inte att jag talar som lokalpatriot nu. Men jag tror inte Svenska Kyrkan nationellt förstår vilken pärla man har i Kastlösa. Många stiftsgårdar ligger mer eller mindre utkastade i deprimerande barrskog. De ligger ibland också illa till ur infrastruktursynpunkt; det är krångligt att ta sig dit. Många har också bara till kyrkan knuten verksamhet.Stiftsgården i Kastlösa är uppstickaren med sitt läge vid alvarkanten. Lägg därtill alla möjligheter för många former av möten och konferenser för vem som helst. På toppen finns kryddan med Öland som ett starkt varumärke. Men för mig ger alla möten jag är med på på gården tillfälle till att andas ut också!Jag känner mig lyckligt lottad som har en sådan oas inom räckhåll. Så alla ni som är lika stressade som jag; ta tillfället i akt att luncha på Stiftsgården. Eller övernatta och bara var. Ta en promenad på Alvaret i vårsolnedgång eller höstrusk. Läs en bok, sov gott och låt dig pysslas om med bland annat frukost innan du tar ett djupt andetag i alvarkanten innan du far vidare i livet. Efter mötet idag satte jag mig på förstukvisten till gårdens hjärta, prästgårdsbyggnaden.Där under trädens djupa grönska badade jag i lugnet av min oas Stiftsgården.Tänkte på vad färdtjänstchauffören sa som kört mig till mötet: ”Glöm inte att andas!”.Många är det som behöver utrymme att andas. Och det behövs fler som hjälper till att vidmakthålla utrymmet Stiftsgården i Kastlösa! Anne Wilks